Somrigt i Norrköping, halvårsfirande och filmbetyg

Ja, jag vet. En gång i veckan var det. Sorry. Det är väl ingen som tror mig när jag säger att jag inte har haft tid. Allra minst jag.
Det har trots allt varit ganska lugna veckor. Inga större utsvävningar sedan Trondheim om man bortser från helgen i Norrköping veckan efter. Det var jobbärenden som tog mig söderut, även om helgen mestadels spenderades med långa förmiddagsfrukostar på Elite Grand Hotel, soliga promenader, fika på legendariska Broadway (Eldkvarns gamla stamfik) och skönt häng med mina coach-kollegor. Okej, det var Riksteaterns kongress och visst, jag var med lite grann, följde debatten på håll så att säga, minglade en del på kongressfesten i den fantastiska Värmekyrkan och såg Jam All Stars en andra gång. Men mest var det som en semesterweekend i ett soligt och somrigt Norrköping där jag naturligtvis fick några timmar med Janne, Vickan och Anne-Maj. Trevligt, mycket trevligt.

Och så har jag haft inflyttningskalas (!). Bättre sent än aldrig. Halvårsfirande kan man också kalla det. Drygt femton stycken, nya och gamla bekanta, trängdes och mådde gott i min lilla lya på andra våningen i kvarteret Förklädet. Och så var det superpremiär för Jimmys Popquiz - The Cover Version (Tack för lånet Geta, jag ska förvalta konceptet väl) som blev en succé - åtminstone för mig.

Veckans filmer:
Letters From Iwo Jima Betyg: 2+. Clintans överskattade krigsepos om slaget om den Japanska ön Iwo Jima sett ur japanernas perspektiv. Bra musik, snyggt foto emellanåt men alldeles för långt och oengagerat.
Sometimes In April Betyg: 3. En bra skildring av folkmordet i Rwanda som tyvärr inte framkallar den dokumentära känsla som kunde gjort filmen ännu mer angelägen. Lite för lång men ändå ganska engagerande.
Last King Of Scotland Betyg: 4-. En klart sevärd film om en ung skotsk läkare som blir Idi Amins närmaste rådgivare under hans diktatur i Uganda på 70-talet. Suveränt rollporträtt av Forest Whitaker som drar upp betyget åtskilliga snäpp.

Go west

Var västerut i helgen. Jag behövde semester och Matilda behövde se Trondheim. Vi hoppade på nabotåget och åkte genom dalar, över berg, genom regn, förbi snö och nästan utslagna buskar innan vi fyra timmar senare klev av i Norges historiska kulturstad. Den är vacker. Det är inte många städer som har både fjäll- och havsutsikt. Bara det säger en del.
Det blev två dagar i lyx och avslappning. Vi utnyttjade nabo-erbjudandet och bodde på Radisson Royal Garden Hotel precis vid Nidälven och inte visste vi att det var bluesfestival just där, just den helgen. Det gjorde inget. Den tiden vi tillbringade på hotellet avnjöt vi framför allt i bubbelpoolen och bastun. Ett uppträdande ramlade vi över i alla fall och det är jag glad för. I mina öron är Ida Jenshus, med sina blott nitton år, redan en stor countrystjärna. Referenser som slog mig var bland annat Kasey Chambers, Dixie Chicks och Alison Krauss och konserten i hotellets lummiga foajé, Plantasjen, gav mersmak. Jag väntar på skivan.
Nidarosdomen förärades med ett besök också och jag blev ombedd att ta av mig mössan (den slitna svarta kepsen som hängt med sedan den inhandlades i just denna stad för snart tre år sedan). Även Håkki-butiken på Bakklandet var ett måste. Nu har jag en ny favorit t-shirt. Håll ögonen öppna.
Trondheim är en fin stad och jag hoppas att det nte dröjer tre år innan nästa besök.