Tredje bloggdagen: Första gången

(Landstingsbloggandet fortsätter...)

Varje tisdag under hösten har jag haft en praktisk arrangörskurs med en grupp ungdomar från Krokom, närmare bestämt Offerdalsbygden. Kursen resulterade i ett kulturcafé där huvudakten var Länsteaterns uppskattade föreställning "Dan då Dan dog". En liknande kurs gjordes även i Strömsund där deltagarna fixade till och målade om Mångfaldshuset till ett ungdomscafé för en kväll med livemusik och hembakat fika. Bägge dessa kurser visar med all önskvärd tydlighet vad ett coachande stöd betyder för både kultur- och arrangemangsutvecklingen men också för ungdomarnas självkänsla. När de med en närmast ruslycklig blick förundras över alla människor som faktiskt kommer till arrangemanget eller när de efteråt, trots trötthet och kanske även en viss besvikelse över publik som inte kommer (för det händer ju också) ändå är peppade på att göra fler arrangemang är en fantastisk känsla. Då fattar man vad det här jobbet faktiskt betyder!

Det påminner mig också om när jag flyttade till Östersund för fem år sedan och tillsammans med ett par kamrater bildade föreningen PoesiRum. Vi började snabbt anamma den talade poesitraditionen, det som kallas spoken word eller estradpoesi, och såg som vårat primära syfte att skapa fler rum, mentala och fysiska, för poesi. Många av de som sökte sig till våra scener hade aldrig någonsin läst sin poesi för publik men efter en tid i föreningen var flera av dem rutinerade scenpoeter. Igår hade PoesiRum en Öppen Scen i ett fullsatt Sinnenas Café på Länsbiblioteket. Fortfarande finns ett stort behov av att framföra sina verk på en secn, för en lyssnande publik, och fortfarande fylls scenen av unga och äldre människor som aldrig någonsin har vågat ta det steget tidigare. Den känsla av personlig seger som fyller en efter att första gången ha stått på scen är mycket lik den efter sitt första lyckade arrangemang. Jag har varit med om båda sakerna och jag vill inte sluta med någon av dem. Kan jag hjälpa fler att känna den känslan så gör jag gärna det.