Femte bloggdagen: Dans och roadtrip

(Sista inlägget för Landstingsbloggen...)

Resan går vidare. En veckas ledighet väntar. Min kollega Christina är bra, hon har återinfasats i projektet och tar hand om coachandet på heltid när jag ägnar mig åt personliga förlustelser under nästa vecka. Det känns bra. Efter en avslappnande weekend i Sundsvall i helgen åker jag vidare till teatern i Eskilstuna för att se dansföreställningen salt och dansfilmen peppar av och med Kompani 2. Och det är inte på grund av mitt dansintresse som jag åker genom en tredjedel av landet för att se modern dans. Nej, det är hon som dansar som är orsaken. Vi har ganska nyligen hittat tillbaka efter att ha varit ifrån varandra under 12 år. Det är stort och det är omtumlande. Vad som händer från nu vågar jag inte riktigt tänka på.

Mötet med henne återupptäckte mitt sedan länge stora intresse för dans som konst- och uttrycksform. Jag har under några års tid studerat framför allt pardans, varit på danstillställningar, deltagit i buggkurser och intervjuat passionerade dansentusister, för att förstå den särskilda styrdanskultur som är väldigt stark i Jämtland. Framför allt bland unga. Genusperspektivet har varit det centrala och jag har velat närma mig och komma in i och bakom pardansens heteronormativa fundament. Det har varit mycket intressant och det är en kultur som fascinerar mig mycket. Men när det gäller att själv få uppleva dansens konstnärliga uttryckssätt, den moderna och nutida dansen, rörelsen som nära på filosofiskt språk, så har jag på grund av otillgänglighet och svåra förutsättningar inte lyckats under de senare åren. Den moderna dansen är ett kulturellt hål i Jämtland. Därför gläder det mig mycket att Länskulturen har fått medel, mycket begränsade och små men ändå något, för att utveckla dansen iJämtlands län. Jag är väldigt angelägen om att det görs på bästa sätt och att man är strategisk och eftertänksam när pengarna ska användas. Genom den tjänst som jag fortfarande har hoppas jag kunna vara med och påverka så denna satsning blir så bra som möjligt.

Det här är mitt sista blogginlägg för Landstingets personaltidning och jag hoppas att jag har gett åtminstone en liten bild av min värld som präglas av kultur- och arrangörsfrågor. Jag vill passa på att önska alla läsare ett gott avslut på det här året och ett bra år 2008 med en massa roliga, svulstiga, känslosamma, vackra, spännade, småslagna och storslagna kulturupplevelser. Håll framför allt ögonen öppna på alla de idéer och initiativ som kommer från framtidens arrangörer.

Det här var alltså det sista inlägget på uppdrag av Landstingets personaltidning. Två biobiljetter fick jag för besväret som snarare var ett nöje. Jag hoppas att jag hålla ett mer frekvent liv i den här bloggen från nu. Är på resa som sagt. Njöt till max av en hotellweekend i Sundsvall tillsammans med Robert och Ako. Svängningarna var stora; från casino och lyxfrukost till de mer folkliga nöjena bingo och Perssons Pack-konsert på Railway Saloon. Tog sedan tåget till Eskilstuna och såg Mira och Jannine dansa salt och peppar. Behagligt och passionerat, minimalistiskt och innerligt. Nu är jag i Stockholm och idag fick jag frukost på sängen - och en bakelse. Ska äta födelsedagslunch om en stund. Allt är bra förutom vädret som är grått, regnigt och kallt på det sätt bara Stockholm kan vara.