söndag, juni 08, 2008

Bilddagboken

Antar att den här länken kommer att vara lite mer händelserik framöver....

http://tabletopjoe.bilddagboken.se

torsdag, maj 01, 2008

Bra och dåliga saker i Trondheim

Det här blir det första inlägget med bilder från min nya digitalkamera! Jag är stolt över den. Och över att jag faktiskt lyckas hantera den, hjälpligt åtminstone.
Nånting annat jag är stolt över är dessa människor. De två Östersundsbanden Podge och Komas Mida får (i skrivande stund faktiskt) genom EU-projektet "Intercultural Dialogue Through RockMusic" en fantastisk möjlighet att utvecklas som musiker och artister. De befinner sig just nu i Trondheim tillsammans med unga rockband från Slovenien, Österrike och N
orge för att spela, ta del av workshops och utbyta erfarenheter. Som svensk koordinator och gruppledare var jag med under första delen av denna vecka (mer om varför jag inte stannade hela tiden nedan) och fick bland annat uppleva en magisk konsertkväll på Fru Lundgrens Pub.
Grabbarna i Komas Mida trängdes på den minimala klubbscenen och genomförde en konsert som, för de själva och de som var där, blev historisk. Atmosfären var tät, luften närmast elektrisk och det var med en suverän självklarhet bandet levererade sin instrumentala postrock. Lovorden haglade efteråt och om det vill sig riktigt väl spelar de på en festival i Österrike sommar. Och om det vill sig ännu bättre så följer jag med som turnéledare och manager. De är värda all framgång de kan få. Efter att det norska bandet Katta Di E Schtögg spelat så avslutade mina nya kamrater i det österrikiska punkbandet The Asstronauts kvällen på klassiskt punkmanér med en våldsam energisk spelning. Batteriet i min kamera hade vid det här laget tagit slut men det gjorde att jag kunde ägna mig åt lite dans istället. När de sedan bjöd upp Komas Mida på scenen för att dansa tillsammans så kulminerade kvällen. Att få avsluta i Trondheim på det här sättet var verkligen någonting jag behövde.
Men hela projektet var inte så här bra hela tiden. Alkoholen var dessvärre något som var i fokus större delen av tiden. Kanske är det så det är. Kanske har jag bara glömt bort eller förträngt. Hur som helst så var det en mycket jobbig inledning i Trondheim. Oron och stressen över all fokus på sprit och att bli full blev inte bättre av att en mycket god vän hemma i Östersund hamnade på sjukhus efter en svår olycka. Läget är nu stabilt men jag kände att jag inte längre kunde fullfölja mitt uppdrag i Trondheim utan tog tåget hem igår förmiddag. Det känns lugnare nu och tankarna ligger den mesta tiden hos min vän och hans närmaste familj.

måndag, april 14, 2008

TW

Till sommaren kommer han till Europa. Tydligen.
Den förlorade sonen. Inridandes på en åsna, eller kanske en mula... Get behind the mule.
Den stora frågan, den avgörande frågan, den fråga världen vilar sin sargade kropp på är naturligtvis...
Kommer han till Sverige?

Annars kämpar vårvintern med att hålla försommaren på behörigt avstånd medan fjärilarna kläcks i maggropen och tårarna droppar från taken. Imorse föddes jag en smula...

söndag, februari 10, 2008

Poeternas Catwalk

Idag gick jag på en catwalk för första gången i mitt liv. Det var invigning av utställningen "Vad har du på dig?" på Jamtli och PoesiRum var inbjudna att delta. Snacka om att ta estradpoesin ett steg längre. Och inte bara ett steg - alla steg över den långa catwalken med besökarna runt om på alla sidor gav hela det poetiska uttrycket en helt ny dimension. Det var häftigt. Poesi Rum goes Top Model!

Annars är det väldigt mycket Vinterfestival nu och jag ser fram emot när VM är över och jag kan vila hjärnan. Men innan jag helt och hållet kan slappna av har jag bland annat en PopFest kvar att arrangera; missa inte ett av Vinterfestivalens flaggskepp på Campus i Östersund nu på fredag den 15 februari med de rykande heta artisterna Anna Järvinen, Moto Boy och Nicolai Dunger m.fl. Det blir en höjdarkväll!

torsdag, december 06, 2007

It's a town full of losers and I'm pulling out of here to win

Ibland är livet bara för bra...

Först trodde jag att jag inte skulle få biljett till Ida Maria på Mossebacke Etablissement på fredag. Som tur var hade jag slarvat med informationen på hemsidan så Mathias räddade situationen.
Sen var jag helt övertygad om att jag inte skulle få se Bruce Springsteen, varken i Globen på måndag eller på Ullevi i juli, eftersom jag inte fick tag på några biljetter. Ganska sur, lite bitter men mest besviken bröjade jag långsamt acceptera att nån Springsteen-konsert skulle det inte bli när det plötsligt ramlade ner en biljett framför ögonen på mig! En bra biljett! Nästan utan kostnad! Även den konserten är därmed räddad...

Att jag har sjukt ont i tummen, är blå och svullen i hela handflatan och egentligen borde uppsöka akut sjukvård är i sammahanget bara en bagatell.

måndag, november 26, 2007

Umeå by night

De har en dator på hotellet. Den står bredvid hissen i korridoren precis när man kommit upp för trappan till till andra våningen där jag bor i rummet mellan min kamrat teaterchefen och han Tore designmannen. Här kan jag sitta en stund och knarka medan natten kryper över taken och droppar ner på Umeås gator där nattbussarna har börjat trafikera centrum-Ålidhem och tillbaka. Kultureliten torkar sina smutsiga arslen med det dova ljudet av ryggdunk och inställsamma blickar. Med alkoholfria drinkar sköljer jag ned känslan av att vara någon att räkna med och ler artigt. Jag festar loss ordentligt. Jag är framtiden. Framtiden är här. Han sitter vid samma bord som finkulturen och tror han vet vad han snackar om. Hela tiden med en längtan hem. Och bort.
Den röda mattan är utrullad mellan den här datorn och rum 228. Den kysser mina fötter med samma uppgivenhet som den kysst tusentals fötter före mig. Den bryr sig lika lite som jag.
Och saknaden skaver.

söndag, november 25, 2007

Mötet

En ny serie har börjat på SVT. Den handlar om möten mellan kända kulturpersonligheter. I det första avsnittet fick författaren Marcus Birro möta sin stora inspirationskälla Tomas Tranströmmer. Det var ett fint och innerligt avsnitt där samtalet mellan dessa ordkonstnärer tyvärr inte filmades (eftersom Tranströmmer inte gärna vill synas i tv) Programmet kom därför mer att handla om Birros relation till Tranströmmer och hur denns dikter rent bokstavligt både räddat livet på honom och varit en stor tröst. Förutom att jag berördes djupt av detta möte så förundrades jag över den ödmjukhet Birro visade upp. Bilden av den bittre, ibland cyniske och arge poeten som slår mot allt och alla hade ersatts av ett lugnt, sobert och innerligt uttryck som jag aldrig har mött hos honom. Han kom liksom närmare. Det var fint.