lördag, februari 04, 2006

Pankreatit

Hemma igen.
Åkte akut till sjukhuset i måndags. Smärtorna i magen var välbekanta. Diagnos: bukspottkörtelinflammation, eller akut pankreatit som det också heter. Det var fjärde gången jag vårdades på sjukhus för samma sjukdom så jag känner till proceduren; fasta, ingen mat eller vätska samt dropp och smärtstillande. Och väntan. I början går det ganska bra eftersom man blir så bedövad av sprutorna och inte kan tänka så mycket på någonting. Men efter ett tag när den värsta smärtan stillas börjar man tänka. Och då kommer den långa väntan, tid att tänka, att känna. Och då börjar ångesten.
Då det var en ganska lindrig pankreatit fick jag börja äta redan efter ett par dagar och redan på torsdagen var jag utskriven.

Nu är jag hemma och vad händer nu?

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hej

Googlade runt efter akuta och kroniska pankreatiter och hittade då det du skrivit i din blogg.
De är så att jag oxå legat inne för akuta pankreatiter flera gånger och förra veckan tog de bort gallblåsan, vilket de trodde kunde vara orsaken.
Men nu mår jag dåligt igen och misstänker att pankreatiten är tillbaka. Nu har jag en ständig molande värk som går ut i ryggen.
Och en fruktansvärd ångest.
Är orolig att de håller på att utvecklas till en kronisk pankreatit.
Hur har det gått för dig?
Du får gärna skriva till mig
på mariamilena80@hotmail.com

Mvh Maria

12:23 em  
Anonymous Anonym said...

Hej.

jag hamnade här på samma sätt som "Maria".
Pankreatit är inte roligt och ingenting att leka med. Jag har själv råkat ut för flera episoder, senast var jag inlagd nästan 3 veckor därav 8 dagar på intensiven.
Var rädda om er båda två!!
//Sissi
gladan"at"hotmail.com

11:17 em  
Blogger JohnBlogg said...

Fick mitt första anfall för 21 år sedan. Var frisk i 19 år men fick det bara plötsligt. Ett år senare var det dags igen och ytterligare ett halvår senare. Nu har det gått 8 månader så hoppas det har vänt.

Vad har jag gjort?

Ingen alkohol alls. Inte ens hostmedicin. Äter max 50 gram fett om dagen och undviker socker (biverkningen är att jag gått ner 13 kg).

Råkade äta gräddsås och stekt potatis 2 dagar innan sista anfallet. Gott var det men inte värt om det var därför jag blev sjuk igen.

Det jag har mest ont av är om man får ont i magen när man lagt sig. Håller en vaken några timmar i tron att det åter är dags för sjukhusbesök. Fast man vet att smärtan egentligen är snabb och fruktansvärd, inte långsam och molande.

3:43 em  
Blogger Janina said...

För tre år sedan fick jag min första bukspottskörtelinflammation. då var jag höggravid med vår son. Man trodde att min son då "lyckats" irritera bukspottskörteln.
Jag blevunder hösten samma år bli inlagd ett flertal gånger. Till följd av detta opererades min gallblåsa bort. efter det var det ganska lugnt i ett år. men de senaste året har det kommit episoder... igen. oftast så har det inte blivit så pass att jag åkt in utan att jag hat försökt stå ut.
idag känner jag av det igen.
När jag var inlagd någon av gångerna hösten 09 fick jag veta att det var bara äldre alkoholiserade män som drabbades av detta....och jag.
Ingen har försökt ta reda på varför jag får detta.
Jag har själv tagit kontakt med en specialist i Linköping. Han tyckte att jag skulle kräva en remiss till Lund då det är vårt universitetssjukhus. jag fick bara som svar till detta: "det är föga troligt att det är pancreatiten du har ont av". Nehe? Vad är det då undrar jag? Men det är samma svar som tidigare....tystnad.
Det värsta är nog ändå att det finns en läkare som skrivit avhandlingar om detta inom landstinget. Men honom tar man inte kontakt med. Han jobbar ju på "fel" sjukhus.
Hur har ni upplevt mottagandet på sjukhusen?
Mvh Janina

8:05 fm  
Anonymous Anonym said...

Hej!

Hittade hit på samma sätt som ovanstående. Hade 2 akuta 2005 och låg inne på Kava 14 resp. 10 dagar och lever just nu med konstatnt smärta. Min läkare på Gastro i Lund bara rycker på axlarna och såger att det inte är kroniskt. Får ingen hjälp om jag åker in akut och det hade varit så skönt om jag hade fått diagnosen kronisk. Jag har alltid lågt amylas(under riktvärdena) och i princip alltid ont. Har konstaterad divicum och då borde det väl vara lätt att sätta diagnosen Kronisk?

Om nägon har en bra klinik eller läkare eller namn på specialist man kan kontakta så kan ni väl höra av er? anna@vikerskog.net

mvh Anna

2:11 em  

Skicka en kommentar

<< Home