Skägget

Jag vaknar varje morgon, 6.50 sharp, lagom till barnradions program Doj-Dojs Hotell. Eftersom jag alltid skuttar ur sängen, pigg och klarvaken (!), så hinner jag aldrig lyssna på programmet. Under de korta minuterna jag däremot haft programmet alldeles bredvid mitt öra så har jag blivit introducerad för en figur som kallas för Skäggmannen. Och det är alltså just detta som dagens blogginlägg ska handla om - skägg.

För de som inte vet så har jag sedan en tid tillbaka en ganska kraftig buske i ansiktet. Det hela började som ett experiment. Jag har alltid trott att jag inte skulle ha någon skäggväxt att tala om, efter några veckors skäggstubb har jag altid tröttnat och krupit til rakhyveln. Den här gången gav jag mig fan på att jag skulle vänta ut skägget, jag var liksom tvungen att ge det en ärlig chans. Resultatet har alltså blivit en sjömansprydnad som i princip endast behöver kompletteras med några feta tatueringar av ankar-motiv och kanske några luffarprickar. Så långt kommer jag dock inte gå. Nej, mitt dilemma just nu handlar om huruvuda jag ska återgå till det kala och tråkiga ansiktet eller börja ta skägget på allvar. Experimentet är alltså över och förslag till fortsatt utveckling mottages tacksamt.

För övrigt rekommenderar jag följande text av Navid Modiri som innehåller ett fantastiskt avsnitt om just helskägg.