Musikhelg

Det ligger uppbrott i luften, stillsamt vilande. Tiger och väntar. Ännu ett år bäddar för sitt eget sänggående. Lägenheten är ett kaos. Jag drar ut på det. Flytten. Som för att verkligen påminna mig själv om att jag ska härifrån. Andra människor ska också härifrån. Fast mycket längre bort. Jag kommer sakna dessa människor.
Men luften är inte bara stilla och spänd av uppbrott, den darrar även av förväntan. För det handlar inte bara om att någonting är över, somnar och tar slut. Något annat vaknar...

"Screen door slams, Marys dress sways, like a vision she dances across the porch as the radio plays..." Det var 1975. Det var Hammersmith Odeon, London. När Springsteen öppnar sin första konsert utanför USA med Thunder Road tåras ögonen. Och när Clarence Clemmons smeker ut saxofon-tonerna till Jungleland har jag redan dött, flera gånger... Konserten sändes i en oförlåtligt klippt version i TV 4 torsdag kväll och därmed var början på en riktigt bra helg ett faktum.
Dagarna fortsatte med lite klassfest innan Kjellvander-konserten på News på fredagen. News överraskade kraftigt med både bra ljud och skön stämning. Kjellvander levererade. Varken mer eller mindre. Med Johnny Cash' Folsom Prison avslutade han på topp.
Sen kom lördagen och Hoven Drovens party-gig på O´Learys. Där var sällskapet den största behållningen. Ja, okej... Hoven Droven var riktigt bra de också!
Söndagen har spenderats i soffan. Jag skäms inte. Det har varit en bra dag.

Dagens skivtips: Bruce Springsteen - Born to run (naturligtvis!)