Meningsfull tid

Lagom när höstdepressionen gav med sig så kom vinterdepressionen. Förstår inte riktigt varför. Dagarna fylls med uppsatsskrivande, konserter, poesicaféer, en massa fikande, möten, film och annat roligt. Meningsfull tid helt enkelt. Kanske är det den meningslösa tiden som fattas? Den tid då inga krav eller prestationer eller kretaivitet eller upplevelser råder. Kanske är det en sådan tid som saknas och måste finnas... Jag har den senaste tiden upptäckt hur skönt jag tycker det är att komma hem, bara sätta sig i soffan och titta. Tänka. Vila. Det blir lite sånt. Visst, den tiden är också meningsfull, på sitt opretentiösa sätt. Jag erkänner - jag vill ha mer sofftid, mer tevetid och mycket mer sömn. Framför allt sömn.

Den senaste veckan präglas framför allt av två fantastiska konserter - Stefan Sundström på Storsjöteatern på söndagen och Anna Ternheim på Gamla Teatern dagen efter. Mycket finns att säga om de båda upplevelserna. Men det gör jag inte. Jag nöjer mig med att säga att Sundström var som en stor varm kram man aldrig ville släppa taget om medan Ternheim penetrerade hela jävla själen.

Och uppsatsen går framåt. I lite långsammare takt just nu än tidigare.