Tevehelg

Vaknade i lördagsmorse, tidigare än vad som är rimligt, med en fruktansvärd halsvärk. Jag bestämde mig ganska snart att det det skulle bli en helg i soffan framför teven. Här följer nu några korta recensioner av helgens teveprogram, varje teveprogram är även betygsatt med det numera antika betygsystemet 1-5, samt länkat så ni själva kan finna mer information om programmen:

Felicity (både lördag och söndag förmiddag)
En serie som ständigt verkar gå i repris. Såg den första gången under min stockholmstid för sju år sedan kanske. Lättsmält och sentimentalt. Lagom moralpredikande som amerikanska ungdomsserier är i allmänhet. Men jag undrar en sak... varför måste de viska till varandra hela tiden? Ändå lockas jag av de murriga miljöerna och de ständiga relationsprobemen. Inte lika mycket pastell som Beverly Hills. Betyg: 3

World Poker Tour
Hur intressant kan det vara att titta på sex pokerspelare i Las Vegas ivrigt kommenterade av den forne barnstjärnan och tennisspelaren Vince Van Patten och hans vapendragare, pokerambassadören Mike Sexton? Jäkligt intressant helt enkelt. Vill man lära sig att spela Texas Hold Ém No Limit är det ett perfekt tillfälle att följa hur de här proffsen väljer att spela sina kort. Betyg: 4

Doobidoo
Jag känner att jag nog klarar mig utan Lasse Kronérs hurtfriskhet. Musikfrågeprogram i all ära och visst är det småfestligt med gamla arkivbilder... men snälla, varför måste SVT envisas med att ha lika klämkäcka som torra programledare till musikprogrammen? Meja, en av de tävlande, är för övrigt en bra artist som jag inte riktigt har gett en chans. Betyg: 3-

Robinson
Som sociolog fascineras jag av den här typen av program. Fast det är en mycket dubbel hatkärlek måste jag erkänna. Jag är inte helt bekväm med dokusåpagenren, men lik förbannat sitter jag där och både förundras och fascineras av hur prgrammen byggs upp och hur man väljer att vinkla relationerna... Hmmm... Betyg: 3-

Boys Dont Cry
En fantastisk film med Hillary Swank som transsexuell, en ung kvinna som upplever sig som man i en kvinnas kropp. En stark och gripande film som upprör. A Camps låt "Bluest Eyes In Texas" ramar in hela filmen på ett mycket vackert sätt. En bra avslutning på lördagen. Betyg: 4

Floor Filler
Ännu en sk realityserie... Följer ungefär samma koncept som Idol men känns ändå både snällare och mer intressant. Kanske för att dans som uttrycksform inte riktigt har samma spridningsområde och status som musik. 24 dansare har valts ut på en auditionturné för att under några veckor tävla om vem som blir Sveriges bästa dansare. Varje vecka ska de lära sig en ny pardans och det par som inte faller juryn i smaken får battla mot varandra med sin individuella dansstil. Jag häpnas över kvalitén på dansarna men kan lika gärna klara mig utan alla stretchningar, piruetter och tårar... Betyg: 2+

Grattis Världen
Filip Hammar och Fredrik Wikingson måste ha världens bästa jobb! Nu reser de jorden runt i ett minst sagt annorlunda reseprogram. I Tokyo testar de allt från sumobrottning, speed-dating och S/M... (!) Deras ironiska humor speglar helt den generation jag är uppväxt i och jag garvar helt enkelt ihjäl mig när jag ser de båda utstyrda i geisha-mundering. Kanske är de lite för liberala och okritiska i sina reportage, men vad fan... jag förlåter dem. Jag ser de ändå som mer komiker än journalister. Betyg: 4

En helg i soffan alltså. Och när jag vaknade imorse var jag mycket piggare...