Tro inte på nåt, bara för att det finns...

Bilddagboken

2008-06-08T10:31:00.002+02:00

Antar att den här länken kommer att vara lite mer händelserik framöver....

http://tabletopjoe.bilddagboken.se

Bra och dåliga saker i Trondheim

2008-05-01T12:22:00.009+02:00

Det här blir det första inlägget med bilder från min nya digitalkamera! Jag är stolt över den. Och över att jag faktiskt lyckas hantera den, hjälpligt åtminstone.
Nånting annat jag är stolt över är dessa människor. De två Östersundsbanden Podge och Komas Mida får (i skrivande stund faktiskt) genom EU-projektet "Intercultural Dialogue Through RockMusic" en fantastisk möjlighet att utvecklas som musiker och artister. De befinner sig just nu i Trondheim tillsammans med unga rockband från Slovenien, Österrike och Norge för att spela, ta del av workshops och utbyta erfarenheter. Som svensk koordinator och gruppledare var jag med under första delen av denna vecka (mer om varför jag inte stannade hela tiden nedan) och fick bland annat uppleva en magisk konsertkväll på Fru Lundgrens Pub.
Grabbarna i Komas Mida trängdes på den minimala klubbscenen och genomförde en konsert som, för de själva och de som var där, blev historisk. Atmosfären var tät, luften närmast elektrisk och det var med en suverän självklarhet bandet levererade sin instrumentala postrock. Lovorden haglade efteråt och om det vill sig riktigt väl spelar de på en festival i Österrike sommar. Och om det vill sig ännu bättre så följer jag med som turnéledare och manager. De är värda all framgång de kan få. Efter att det norska bandet Katta Di E Schtögg spelat så avslutade mina nya kamrater i det österrikiska punkbandet The Asstronauts kvällen på klassiskt punkmanér med en våldsam energisk spelning. Batteriet i min kamera hade vid det här laget tagit slut men det gjorde att jag kunde ägna mig åt lite dans istället. När de sedan bjöd upp Komas Mida på scenen för att dansa tillsammans så kulminerade kvällen. Att få avsluta i Trondheim på det här sättet var verkligen någonting jag behövde.
Men hela projektet var inte så här bra hela tiden. Alkoholen var dessvärre något som var i fokus större delen av tiden. Kanske är det så det är. Kanske har jag bara glömt bort eller förträngt. Hur som helst så var det en mycket jobbig inledning i Trondheim. Oron och stressen över all fokus på sprit och att bli full blev inte bättre av att en mycket god vän hemma i Östersund hamnade på sjukhus efter en svår olycka. Läget är nu stabilt men jag kände att jag inte längre kunde fullfölja mitt uppdrag i Trondheim utan tog tåget hem igår förmiddag. Det känns lugnare nu och tankarna ligger den mesta tiden hos min vän och hans närmaste familj.

TW

2008-04-14T15:42:00.003+02:00

Till sommaren kommer han till Europa. Tydligen.
Den förlorade sonen. Inridandes på en åsna, eller kanske en mula... Get behind the mule.
Den stora frågan, den avgörande frågan, den fråga världen vilar sin sargade kropp på är naturligtvis...
Kommer han till Sverige?

Annars kämpar vårvintern med att hålla försommaren på behörigt avstånd medan fjärilarna kläcks i maggropen och tårarna droppar från taken. Imorse föddes jag en smula...

Poeternas Catwalk

2008-02-10T18:35:00.000+01:00

Idag gick jag på en catwalk för första gången i mitt liv. Det var invigning av utställningen "Vad har du på dig?" på Jamtli och PoesiRum var inbjudna att delta. Snacka om att ta estradpoesin ett steg längre. Och inte bara ett steg - alla steg över den långa catwalken med besökarna runt om på alla sidor gav hela det poetiska uttrycket en helt ny dimension. Det var häftigt. Poesi Rum goes Top Model!

Annars är det väldigt mycket Vinterfestival nu och jag ser fram emot när VM är över och jag kan vila hjärnan. Men innan jag helt och hållet kan slappna av har jag bland annat en PopFest kvar att arrangera; missa inte ett av Vinterfestivalens flaggskepp på Campus i Östersund nu på fredag den 15 februari med de rykande heta artisterna Anna Järvinen, Moto Boy och Nicolai Dunger m.fl. Det blir en höjdarkväll!

It's a town full of losers and I'm pulling out of here to win

2007-12-06T11:01:00.000+01:00

Ibland är livet bara för bra...

Först trodde jag att jag inte skulle få biljett till Ida Maria på Mossebacke Etablissement på fredag. Som tur var hade jag slarvat med informationen på hemsidan så Mathias räddade situationen.
Sen var jag helt övertygad om att jag inte skulle få se Bruce Springsteen, varken i Globen på måndag eller på Ullevi i juli, eftersom jag inte fick tag på några biljetter. Ganska sur, lite bitter men mest besviken bröjade jag långsamt acceptera att nån Springsteen-konsert skulle det inte bli när det plötsligt ramlade ner en biljett framför ögonen på mig! En bra biljett! Nästan utan kostnad! Även den konserten är därmed räddad...

Att jag har sjukt ont i tummen, är blå och svullen i hela handflatan och egentligen borde uppsöka akut sjukvård är i sammahanget bara en bagatell.

Umeå by night

2007-11-26T23:02:00.000+01:00

De har en dator på hotellet. Den står bredvid hissen i korridoren precis när man kommit upp för trappan till till andra våningen där jag bor i rummet mellan min kamrat teaterchefen och han Tore designmannen. Här kan jag sitta en stund och knarka medan natten kryper över taken och droppar ner på Umeås gator där nattbussarna har börjat trafikera centrum-Ålidhem och tillbaka. Kultureliten torkar sina smutsiga arslen med det dova ljudet av ryggdunk och inställsamma blickar. Med alkoholfria drinkar sköljer jag ned känslan av att vara någon att räkna med och ler artigt. Jag festar loss ordentligt. Jag är framtiden. Framtiden är här. Han sitter vid samma bord som finkulturen och tror han vet vad han snackar om. Hela tiden med en längtan hem. Och bort.

Den röda mattan är utrullad mellan den här datorn och rum 228. Den kysser mina fötter med samma uppgivenhet som den kysst tusentals fötter före mig. Den bryr sig lika lite som jag.

Och saknaden skaver.

Mötet

2007-11-25T14:20:00.000+01:00

En ny serie har börjat på SVT. Den handlar om möten mellan kända kulturpersonligheter. I det första avsnittet fick författaren Marcus Birro möta sin stora inspirationskälla Tomas Tranströmmer. Det var ett fint och innerligt avsnitt där samtalet mellan dessa ordkonstnärer tyvärr inte filmades (eftersom Tranströmmer inte gärna vill synas i tv) Programmet kom därför mer att handla om Birros relation till Tranströmmer och hur denns dikter rent bokstavligt både räddat livet på honom och varit en stor tröst. Förutom att jag berördes djupt av detta möte så förundrades jag över den ödmjukhet Birro visade upp. Bilden av den bittre, ibland cyniske och arge poeten som slår mot allt och alla hade ersatts av ett lugnt, sobert och innerligt uttryck som jag aldrig har mött hos honom. Han kom liksom närmare. Det var fint.

Femte bloggdagen: Dans och roadtrip

2007-11-21T10:11:00.000+01:00

(Sista inlägget för Landstingsbloggen...)

Resan går vidare. En veckas ledighet väntar. Min kollega Christina är bra, hon har återinfasats i projektet och tar hand om coachandet på heltid när jag ägnar mig åt personliga förlustelser under nästa vecka. Det känns bra. Efter en avslappnande weekend i Sundsvall i helgen åker jag vidare till teatern i Eskilstuna för att se dansföreställningen salt och dansfilmen peppar av och med Kompani 2. Och det är inte på grund av mitt dansintresse som jag åker genom en tredjedel av landet för att se modern dans. Nej, det är hon som dansar som är orsaken. Vi har ganska nyligen hittat tillbaka efter att ha varit ifrån varandra under 12 år. Det är stort och det är omtumlande. Vad som händer från nu vågar jag inte riktigt tänka på.

Mötet med henne återupptäckte mitt sedan länge stora intresse för dans som konst- och uttrycksform. Jag har under några års tid studerat framför allt pardans, varit på danstillställningar, deltagit i buggkurser och intervjuat passionerade dansentusister, för att förstå den särskilda styrdanskultur som är väldigt stark i Jämtland. Framför allt bland unga. Genusperspektivet har varit det centrala och jag har velat närma mig och komma in i och bakom pardansens heteronormativa fundament. Det har varit mycket intressant och det är en kultur som fascinerar mig mycket. Men när det gäller att själv få uppleva dansens konstnärliga uttryckssätt, den moderna och nutida dansen, rörelsen som nära på filosofiskt språk, så har jag på grund av otillgänglighet och svåra förutsättningar inte lyckats under de senare åren. Den moderna dansen är ett kulturellt hål i Jämtland. Därför gläder det mig mycket att Länskulturen har fått medel, mycket begränsade och små men ändå något, för att utveckla dansen iJämtlands län. Jag är väldigt angelägen om att det görs på bästa sätt och att man är strategisk och eftertänksam när pengarna ska användas. Genom den tjänst som jag fortfarande har hoppas jag kunna vara med och påverka så denna satsning blir så bra som möjligt.

Det här är mitt sista blogginlägg för Landstingets personaltidning och jag hoppas att jag har gett åtminstone en liten bild av min värld som präglas av kultur- och arrangörsfrågor. Jag vill passa på att önska alla läsare ett gott avslut på det här året och ett bra år 2008 med en massa roliga, svulstiga, känslosamma, vackra, spännade, småslagna och storslagna kulturupplevelser. Håll framför allt ögonen öppna på alla de idéer och initiativ som kommer från framtidens arrangörer.

Det här var alltså det sista inlägget på uppdrag av Landstingets personaltidning. Två biobiljetter fick jag för besväret som snarare var ett nöje. Jag hoppas att jag hålla ett mer frekvent liv i den här bloggen från nu. Är på resa som sagt. Njöt till max av en hotellweekend i Sundsvall tillsammans med Robert och Ako. Svängningarna var stora; från casino och lyxfrukost till de mer folkliga nöjena bingo och Perssons Pack-konsert på Railway Saloon. Tog sedan tåget till Eskilstuna och såg Mira och Jannine dansa salt och peppar. Behagligt och passionerat, minimalistiskt och innerligt. Nu är jag i Stockholm och idag fick jag frukost på sängen - och en bakelse. Ska äta födelsedagslunch om en stund. Allt är bra förutom vädret som är grått, regnigt och kallt på det sätt bara Stockholm kan vara.

Fjärde bloggdagen: Konsulentmöte och Fränsta

2007-11-15T17:17:00.000+01:00

(Landstingsbloggen fortsätter...)

Resan gick österut. Närmare bestämt till Västernorrland och Torpshammars herrgård. Länskonsulenterna från Jämtland och Västernorrland samlades för ett förutsättnngslöst och öppet samtal om samverkan, gemensamma projekt och den högst aktuella och heta potatisen som handlar om skapande skola. Jag företräder varken något särskilt kulturområde eller någon konsulentverksamhet. Däremot jobbar jag väldigt konkret med det, i alla dokument och politiska planer, prioriterade området ungdomar. Därför ansåg jag mig vara åtminstone delvis berörd av detta möte som syftade till att diskutera just samverkan kring barn och ungdom. Med tanke på den ansvarsutredning och kulturutredning som ligger för dörren så känns de regionala diskussionerna högst aktuella. Vad vill vi egentligen med ung kultur? Jag vill vända på frågan - vad vill den unga kulturen? För mig är det oerhört viktigt att de offentliga resu rser som avsätts för kultur också kommer ungdomarna till del, och inte bara genom utbud och konsumtion. De ung a initiativen måste ges utrymme att själv få växa på sina villkor. Utredningar visar även att unga människor vill vara delaktiga, att de vill ses som resurser i samhället och att de vill ha vuxet stöd för sina idéer. Genom coachning och annan metodutveckling tror jag vi kan närma oss möjligheten att ge ung kultur ett verkligt utrymme.

Jag stannade i Fränsta på hemvägen. En plats vid Ljungans kant där en stor del av mitt liv fortfarande finns inpräntat i husväggarna, strandkanten och skogsbrynet. Det var här jag på allvar vattnade mina arrangörsdrömmar för 10 år sedan, det var här mitt liv på många sätt gjorde en helomvändning och det var här jag upptäckte att det faktiskt är rätt coolt att bo på landsbygden. Nu sitter jag i det spökhus från 1800-talet som fortfarande är mitt drömhus, med hundarna springandes runt benen och känner doften av lagad mat från köket och jag mår bättre än nånsin. Imorgon fortsätter resan österut, söderut och allt närmare det jag mest av allt längtar efter just nu. Men mer om det imorgon...

Tredje bloggdagen: Första gången

2007-11-14T18:20:00.000+01:00

(Landstingsbloggandet fortsätter...)

Varje tisdag under hösten har jag haft en praktisk arrangörskurs med en grupp ungdomar från Krokom, närmare bestämt Offerdalsbygden. Kursen resulterade i ett kulturcafé där huvudakten var Länsteaterns uppskattade föreställning "Dan då Dan dog". En liknande kurs gjordes även i Strömsund där deltagarna fixade till och målade om Mångfaldshuset till ett ungdomscafé för en kväll med livemusik och hembakat fika. Bägge dessa kurser visar med all önskvärd tydlighet vad ett coachande stöd betyder för både kultur- och arrangemangsutvecklingen men också för ungdomarnas självkänsla. När de med en närmast ruslycklig blick förundras över alla människor som faktiskt kommer till arrangemanget eller när de efteråt, trots trötthet och kanske även en viss besvikelse över publik som inte kommer (för det händer ju också) ändå är peppade på att göra fler arrangemang är en fantastisk känsla. Då fattar man vad det här jobbet faktiskt betyder!

Det påminner mig också om när jag flyttade till Östersund för fem år sedan och tillsammans med ett par kamrater bildade föreningen PoesiRum. Vi började snabbt anamma den talade poesitraditionen, det som kallas spoken word eller estradpoesi, och såg som vårat primära syfte att skapa fler rum, mentala och fysiska, för poesi. Många av de som sökte sig till våra scener hade aldrig någonsin läst sin poesi för publik men efter en tid i föreningen var flera av dem rutinerade scenpoeter. Igår hade PoesiRum en Öppen Scen i ett fullsatt Sinnenas Café på Länsbiblioteket. Fortfarande finns ett stort behov av att framföra sina verk på en secn, för en lyssnande publik, och fortfarande fylls scenen av unga och äldre människor som aldrig någonsin har vågat ta det steget tidigare. Den känsla av personlig seger som fyller en efter att första gången ha stått på scen är mycket lik den efter sitt första lyckade arrangemang. Jag har varit med om båda sakerna och jag vill inte sluta med någon av dem. Kan jag hjälpa fler att känna den känslan så gör jag gärna det.

Andra bloggdagen: skapande skola och kulturfestival

2007-11-13T20:59:00.000+01:00

(Landstingsbloggandet fortsätter...)

Regeringen har föreslagit att statens kulturråd ska avsätta 55 miljoner kr per år för skapande skola - kulturverksamhet för högstadiet. Det är upp till varje kommun eller annan huvudman att söka dessa pengar utifrån en lokal handlingsplan för hur pengarna ska användas. Det är ett gott initiativ som jag hoppas slår väl ut. Risken är att det som kallas för skapande skola framför allt kommer att falla inom ramen för vad som kan benämnas konsumentkultur, alltså att ge eleverna kulturupplevelser genom olika utbud. Min förhoppning är att man genom dessa pengar ska kunna spränga ramarna för vad som är ren utbudskultur och vad som är deltagarkultur, att man på allvar anammar ett interaktivt förhållningssätt mellan elevernas skapandelust och de offentliga kulturinstitutionerna. Jag utgår från att viljan finns och att det också är ambitionen. Men den största utmaningen är nog ändå att få kommunerna att faktiskt nappa på det här, och att få en redan hårt ansträngd kommunal kultur- eller skoltjänsteman (eller kvinna) att författa denna handlingsplan och ansökan. Jag hoppas de gör det.

Att vara arrangörscoach innebär att arbetsuppgifterna, förutsättningarna och målgruppen ständigt förändras. Att följa upp och bevaka att pengarna till skapande skola används på bästa sätt är naturligtvis en angelägen uppgift. En annan uppgift som jag och min kollega har fått på vårat bord är att hjälpa Yran med deras Vinterfestival under Skidskytte VM i februari, närmare bestämt det som kallas Asfalt & Norrsken. Det är en kulturfestival med urbana förtecken och vår uppgift är samla, samordna och till viss del arrangera kulturhändelser under mästerskapets sista dagar till en gemensam fest för Östersundsborna och alla besökare.

Att själv vara arrangör är en fråga om trovärdighet gentemot den målgrupp vi arbetar med. Det måste finnas ett förtroende mellan oss och de ungdomar vi möter. Det förtroendet tror jag till stor del skapas genom att själv vara verksam som arrangör. Så ikväll tar jag åter på mig arrangörsmössan och beger mig till Länsbiblioteket där två av de föreningar jag är med i har Poesicafé med öppen scen. Där kan vi snacka deltagarkultur...

Blogguppdrag

2007-11-12T19:41:00.000+01:00

Jag tror att jag behövde en riktig spark i röven för att komma igång med bloggandet igen. Rövsparken den här gången kom i form av en förfrågan från den institution inom vilken jag är anställd (Landstinget) att blogga för deras webtidning varje dag under en vecka. De vill väl veta vad en kulturarbetare använder skattebetalarnas pengar till egentligen. Men det kommer de inte få veta - eftersom det är de döda skattebetalarnas pengar jag använder! Ha! Ja, ja... lite statliga medel också då. I vilket fall som helst så tänkte jag publicera varje blogginlägg under denna vecka här, på min egen personliga blogg, för att ge den en ansiktsupplyftning och samtidigt öka bloggningsstatistiken med åtskilliga procent. Sen kanske det finns nån därute av mina kamrater som skulle kunna vara intresserad av vad jag gör på mitt jobb. Så varsågod...

...första bloggdagen
För drygt ett år sedan dök det upp en helt ny jobbtitel på kulturmarknaden - arrangörscoach! Genom ett projekt finansierat av Kulturrådet och Allmänna Arvsfonden kunde Jämtlands Läns Teater få en egen arrangörscoach som självständigt, flexibelt och på uppdrag av arrangörsnätverket Plural skulle jobba med att peppa, utbilda, samordna och stötta unga kulturarrangörer. Jag fick inte det jobbet. Men efter ett halvår dök det upp ett vikariat då den ordinarie coachen blev mammaledig. Då höll jag naturligtvis mina kulturella klåfingrar framme. För en vecka sedan är hon åter på jobbet och jag jobbar numera halvtid.
Det innebär att jag har ytterligare en halvtid att fylla ut med annat roligt. Så idag ägnar jag dagen framför allt åt scenarbete på Storsjöteatern när Östersund gästas av Riksteaterns uppsättning av Hamlet. Att coacha arrangörer är ibland ett ganska abstrakt arbete då det framför allt handlar om att bygga nätverk, lotsa ungdomar till rätt instans och till rätt person, ge tips, råd och medverka till nya projekt och initiativ. Därför känns det bra att få vara konkret och handfast emellanåt. Att bära lampor, dra kablar och bygga scenografi. Resultaten av coacharbetet är å andra sidan mycket konkreta; bara i år har projektet medverkat till att unga människor lyckats genomföra nästan 30 olika arrangemang, allt från fotoutställningar till festivaler, som i sin tur når andra ungdomar! Det tycker jag talar för sig själv.

Så det är med stor förväntan jag ser fram emot varje ny vecka och alla nya möten, nya arrangemang och initiativ som den för med sig. På den här bloggen under den här veckan ska jag försöka ge en bild av hur en sådan vecka kan se ut i mitt liv. I mitt liv som arrangörscoach. På halvtid.

Att rymma med cirkusen

2007-10-17T11:46:00.000+02:00

Förra veckan hade jag både äran och nöjet att få följa med nycirkusgruppen Winterstreet från Åre på en mindre skolturné i södra länet. Sveg och Svenstavik var destinationerna och syftet var att inspirera kidsen till egna kulturella uttryck. Winterstreet visar genom sina föreställningar, sin akrobatik och sin leklust att allt är möjligt och att allt är på riktigt. Det värmer i hjärtat att se dessa ungdomar göra det de tror på - att leva sin dröm. Kanske blev jag påverkad av deras spontanitet och halsbrytande galenskap för bara några dagar senare satt jag på ett tåg till Stockholm för att träffa en människa som varit försvunnen ur mitt liv sedan tolv år tillbaka. Jag tog mina kompdagar och Kickans ord - "så här gör man när man släpper allt - åk!" - och lät mig falla. Och jag tror jag faller fortfarande...

...eller som Robert säger:
"Kratta manegen nu, baby"

Såja...

2007-10-06T20:01:00.000+02:00

... nu har jag körkort!

(och även Face Book)

Ettusenett

2007-09-16T22:48:00.000+02:00

Ny blogg värd ett besök.

1001 filmer vi tänker se innan vi dör.

Det beräknas ta 20 år. På ett ungefär.

Höstkänslor eller The Outdoor Type part 3

2007-09-12T10:59:00.000+02:00

Jag vet att ni är vansinnigt nyfikna på hur det går med körkortet. Jag också! Tills vi alla får svar på denna högst aktuella fråga så följer nedan en rapport över mina senaste helger.

Hösthäppening #2 på Gamla Teatern blev den kulturfest jag hade hoppats på. Wendy McNeill var kvällens huvudakt - magiskt och passionerat. Tillsammans med jazzbasisten Torbjörn Zetterberg, ett durspel, en gitarr och diverse loopeffekter gav hon kvällens hösttema ett ansikte. Cochrane, Cochrane & Mårtensson inledde kvällen med en musikalisk resa till Skottland, Singleton & Kape förkroppligade Gunnar Ekelöfs verk Färjesång i ett vackert avskalat och suggestivt program och 52nd Street Jazz Band avslutade kvällen med klassisk swingjazz. Medan kvällen öppnade dörren mot natten och sommaren utanför övergick i kylig höst var värmen i salongen allestädes närvarande.

Helgen efter var kyligare men inte desto mindre varm. (!?) Vi hade väntat länge nog och nu var det dags. Med storkängorna på, kroppen tätt omsluten av regnkläder och sovsäcken trängandes med matsäcken i ryggsäcken gick vi de 10 km från Rundhögen till Blåhammaren. Den jämtländska fjällvärlden visade sig kanske inte från sin allra bästa sida men humöret var på topp och skratten många. I ljuset av min första fjällvandring så var den här turen kanske inte den största upplevelsen men ändå är det en alldeles särskild känsla som sköljer över en (och det är inte känslan av regn jag menar) när man står på sluttningen och blickar ut över mil av storslagen natur, eller när man ligger i tältet och hör blåsten rusar fram över fjället och regnets vansinnigt piskande mot tältduken, eller när dimman lättar och solen bryter genom det tunga molntäcket - känslan av mening. Och jag vill inte vara någon annanstans än just där.
Blåhammaren är en högt belägen fjällstation, kryddad med hotellkänsla. Den är vänlig och värmande. Vi lagade maten i självhushållet istället för att trängas med hundratalet gäster vid den klassiska trerättersmiddagen (som för övrigt äter upp större delen av semesterkassan), badade bastu och spelade kort. Jag saknade trangiaköket lite grann och Lunndörrstugans charmiga enslighet. Men jag trivdes. Och jag ser fram emot nästa tur.

Så där ja

2007-08-23T21:44:00.001+02:00

Utan att bli alltför långrandig så kan jag bara låta meddela att jag hade tre (3) fel på teoriprovet idag.
Alltså tre (3) fel, vilket betyder ett steg närmare körkortet.

Två festivaler och en förkylning

2007-08-05T21:32:00.000+02:00

Årets Storsjöyra bjöd inte på några stora överraskningar även om det (som vanligt) var en trevlig festival. De stora nyheterna för året var Förfesten (onsdagskvällens uppladdning på Storsjöteatern med Vapnet, Penny Century och Maia Hirasawa - missade dessvärre den sistnämnda då jag mötte mitt Norrköpingsbesök på stationen) och Prideparaden (Östersunds första Pridefest som blev en succé - självklart gick jag paraden, varför skulle jag inte?)

Höjdpunkterna under själva festivalen var, utan rangordning:

Säkert! - Ingen blir profet i sin egen hemstad sägs det men jag vete fan... Annika Norlins texter har en hög igenkänningsfaktor och med sitt smått neurotiska scenframträdande är hon svår att inte tycka om.

Moneybrother - Om han inte hade varit jämngammal med mig skulle jag kunna ha satt en stor slant på att Moneybrother a.k.a. Anders Wendin såg Bruce Springsteens första Sverigespelning 1975. Garanterat har han studerat åtskilliga liveinspelningar med The Boss från den tiden. Det svängde som fan och jag njöt av varje sekund.

Black Rebel Motorcycle Club - Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av dessa amerikanska wall-of-sound-rockare men jag blev inte besviken. Det är nåt alldeles särskilt med knappt urskiljbara skuggfigurer i scenrök som kramar ur sina gitarrer i en monoton men melodiös Jesus And Mary Chain-rock. Som en slags sexig dekadens...

Anna Ternheim - Kommentarer är nog överflödiga. Även om hon inte riktigt nådde hela vägen hem som under vinterns turné så gav hon mer än jag kunde begära.

The Pipettes - Med sin harmlösa och charmiga 60-talspop a' la Phil Spector och sitt uppenbara publikflirtande får de åtminstone mig på fall. Det är dansant musik man blir glad av och jag ska inte förneka att de även är en fröjd för ögat att se på... Om jag bara hade tagit mig in på efterfesten...

När jag sedan vaknade upp tidigt på söndagsmorgonen för att i forsande regn frakta grejer från Oasen-kåtan till Gamla Tingshuset var halsen tjock och svullen som en överjäst surdegslimpa och skavde som ett öppet sår. Efter att under lång tid ha hållit förkylningen stången med min speciella huskur (ingefära och sirap) så gick det inte längre. Dock kunde inte förkylningen hålla mig borta från Smelt, festivalen i Trondheim arrangerad av jämtländska och trönderska ungdomar. Jag har på nära håll följt arbetet på den svenska sidan och det kändes bra att se resultatet av deras arbete - ur arrangörssynpunkt och rent tekniskt, en organisation och en festival som förtjänar allt beröm den kan få. När jag inte låg utslagen på hotellrummet så försökte jag hjälpa till där det behövdes - riva scen, skyltning, bärhjälp osv - men framför allt insöp jag den goda stämningen och atmosfären på området och passade på att återknyta bekantskapen med en gammal kärlek på Torget i Trondheim på torsdag kväll...

Sinéad O'Connor - Gammal kärlek rostar aldrig sägs det och trots att det gått över 15 år sedan hon var en stor del av mitt liv var det som att hon aldrig hade försvunnit ur det. Hon bjöd på ett stort urval från framför allt den andra skivan och för mig en hel del nytt material. Det var en anspråkslös och ödmjuk föreställning hon och den brokiga skara musiker hon hade med sig bjöd på och när jag efteråt gick till hotellet, snorande och hostande, så lyftes jag av känslan att jag inte bara har ett jävligt bra jobb - jag trivs med livet också.

Sommarjobb

2007-07-15T20:50:00.000+02:00

Jag har 14 dagars semester. 10 av de dagarna är avverkade. Det betyder ganska många jobbdagar den här sommaren. Men jobbet under sommaren betyder å andra sidan ganska mycket fika- och en hel del flextid. Det betyder också lugn och ro på kontoret eftersom ingen ringer eller kommer förbi då de antagligen förutsätter att man har semester. Vidare betyder sommarens jobb, sommarjobbet, roliga saker som till exempel festivaler i Trondheim och Göteborg. Så jag klagar inte. Det finns de som klagar. Bland annat på att jag ska uppdatera bloggen. Så där. Nu var det gjort.

Veckans film:
Death Proof Betyg: 4. Det finns inte mycket som är så själsligt befriande som att se en film av Quentin Tarantino. Death Proof har det mesta en tvättäkta Tarantinorulle bör ha; brutalt nöjesvåld, svulstig dialog, ett knivskarpt soundtrack och ett noggrant detaljarbete.
Death Proof är en rak puckpass till forna tiders sunkiga b-filmer och visuellt ser den ut att vara framplockad ur något mögligt filmarkiv. Där finns biljakter, kvinnor som hämnas, ett gästspel av självaste regissören och bäst av allt - en snygg blinkning till den förra filmen Kill Bill. I andra delen av filmen möter nämligen Kurt Russell ett gäng brudar som jobbar med inspelningen av just Kill Bill. Zoe Bell som spelar sig själv i Death Proof var mycket riktigt Uma Thurmans stunt-stand-in. Mer uppenbart blir det också när en ringsignal från mobiltelefonen är det klassiska visslingssoundtracket i Kill Bill. Death Proof gjordes som en av två filmer i projektet Grindhouse. Den andra filmen, Planet Terror av Robert Rodriguez, har Sverigepremiär i augusti.

På turné

2007-06-14T11:03:00.000+02:00

9 dagar. 5 platser.

Så här är det...
Fredag: Kvällsflyget till Sthlm. (Jag vet, Al Gore blir säkert vansinnig. Till mitt försvar kan jag säga att resten av turnén ägnas åt tåg). En snabb veg-burgare på Medborgarplatsen innan jag slocknade på hotellet.

Om hotellet: Scandic Hotell Malmen är ett av de sämre hotell jag bott på under min liv som resande. Ett funkiskomplex mitt i Stockholm där kvantitet går före kvalitet. Små rum, halvsunkiga, med teven placerad vid taklisten. Frukosten var som en dag i tunnelbanan, trängsel, ett myller av nationaliteter, ståplats och ett rasande tempo. Plus var att det fanns trådlöst internet på rummet.

Lördag: Utvärdering med Open Jam-gänget. På grund av dubbelbokning på Södra Teatern blev vi tvingade att sitta i gräset utanför Mosebacke med utsikt över hela stan, 25 grader varmt, sol, och en delikat italiensk buffé... Sämre jobbdagar kan man ha. Åt middag på en liten grekrestaurang på söder där jag spanade in Einar Heckscher, bland annat översättare av Bukowskis texter och en massa annat. Te hos Moa i Bagarmossen eftråt och lite msn-häng på hotellrummet.

Söndag: Kajplats med Angelica och glass med Arne innan jag tog tåget till Växjö. Därifrån en bil till Hultsfred och övernattning i Philips hus.

Om Hultsfred och Philips hus: Hultsfred är en liten ort i de inre delarna av Småland, mest känd för sin berömda rockfestival. I år arrangerades även UKM, en riksfestival för unga scenkonstnärer där jag ochmina kollegor hade en tvådagars workshop i arrangörskap. Alla workshopledare bodde i Philips hus, en lyxvilla i närheten av festivalområdet med två matsalsbord, två soffgrupper, två uteplatser, jacuzzi, bastu och stor flatscreen där vi bland annat hade ultravåldstema med Kill Bill och Fight Club.

Måndag och tisdag: Workshop, värme, svett och sömnsvårigheter. På tisdag kväll åkte vi tillbaka till Växjö för skönt coach-häng hos Anna. Chili Sin Carne på gården och filmmys i en fantastiskt skön soffa.

Onsdag: Projektmöte för coach-projektet på Regionteatern i Växjö. Bra möte. Därefter grekisk restaurang med den märkligaste buffé jag har sett. Kokt och stekt potatis, ris och bandspaghetti plus en del lammfärsbiffar, vårrullar och sallad typ. Tåg till Västerås på eftermiddagen och en riktig säng att sova i.

Kommande dagar: Häng hos syrran, lite shopping, lite fika, mycket sova innan jag far på Renée och Teds bröllopsfest i Göteborg på lördag. Därefter nattåget hem på söndag. Jag har hemlängtan... och semester nästa vecka.

Och så har vi nästan bestämt att vi ska ha coachmöte i Göteborg under Way Out West-festivalen i augusti, jag har verkligen världens bästa jobb!

Somrigt i Norrköping, halvårsfirande och filmbetyg

2007-05-25T21:41:00.000+02:00

Ja, jag vet. En gång i veckan var det. Sorry. Det är väl ingen som tror mig när jag säger att jag inte har haft tid. Allra minst jag.
Det har trots allt varit ganska lugna veckor. Inga större utsvävningar sedan Trondheim om man bortser från helgen i Norrköping veckan efter. Det var jobbärenden som tog mig söderut, även om helgen mestadels spenderades med långa förmiddagsfrukostar på Elite Grand Hotel, soliga promenader, fika på legendariska Broadway (Eldkvarns gamla stamfik) och skönt häng med mina coach-kollegor. Okej, det var Riksteaterns kongress och visst, jag var med lite grann, följde debatten på håll så att säga, minglade en del på kongressfesten i den fantastiska Värmekyrkan och såg Jam All Stars en andra gång. Men mest var det som en semesterweekend i ett soligt och somrigt Norrköping där jag naturligtvis fick några timmar med Janne, Vickan och Anne-Maj. Trevligt, mycket trevligt.

Och så har jag haft inflyttningskalas (!). Bättre sent än aldrig. Halvårsfirande kan man också kalla det. Drygt femton stycken, nya och gamla bekanta, trängdes och mådde gott i min lilla lya på andra våningen i kvarteret Förklädet. Och så var det superpremiär för Jimmys Popquiz - The Cover Version (Tack för lånet Geta, jag ska förvalta konceptet väl) som blev en succé - åtminstone för mig.

Veckans filmer:
Letters From Iwo Jima Betyg: 2+. Clintans överskattade krigsepos om slaget om den Japanska ön Iwo Jima sett ur japanernas perspektiv. Bra musik, snyggt foto emellanåt men alldeles för långt och oengagerat.
Sometimes In April Betyg: 3. En bra skildring av folkmordet i Rwanda som tyvärr inte framkallar den dokumentära känsla som kunde gjort filmen ännu mer angelägen. Lite för lång men ändå ganska engagerande.
Last King Of Scotland Betyg: 4-. En klart sevärd film om en ung skotsk läkare som blir Idi Amins närmaste rådgivare under hans diktatur i Uganda på 70-talet. Suveränt rollporträtt av Forest Whitaker som drar upp betyget åtskilliga snäpp.

Go west

2007-05-02T17:26:00.000+02:00

Var västerut i helgen. Jag behövde semester och Matilda behövde se Trondheim. Vi hoppade på nabotåget och åkte genom dalar, över berg, genom regn, förbi snö och nästan utslagna buskar innan vi fyra timmar senare klev av i Norges historiska kulturstad. Den är vacker. Det är inte många städer som har både fjäll- och havsutsikt. Bara det säger en del.
Det blev två dagar i lyx och avslappning. Vi utnyttjade nabo-erbjudandet och bodde på Radisson Royal Garden Hotel precis vid Nidälven och inte visste vi att det var bluesfestival just där, just den helgen. Det gjorde inget. Den tiden vi tillbringade på hotellet avnjöt vi framför allt i bubbelpoolen och bastun. Ett uppträdande ramlade vi över i alla fall och det är jag glad för. I mina öron är Ida Jenshus, med sina blott nitton år, redan en stor countrystjärna. Referenser som slog mig var bland annat Kasey Chambers, Dixie Chicks och Alison Krauss och konserten i hotellets lummiga foajé, Plantasjen, gav mersmak. Jag väntar på skivan.
Nidarosdomen förärades med ett besök också och jag blev ombedd att ta av mig mössan (den slitna svarta kepsen som hängt med sedan den inhandlades i just denna stad för snart tre år sedan). Även Håkki-butiken på Bakklandet var ett måste. Nu har jag en ny favorit t-shirt. Håll ögonen öppna.
Trondheim är en fin stad och jag hoppas att det nte dröjer tre år innan nästa besök.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen...

2007-04-18T23:20:00.000+02:00

Jag var på personaldagar på Köja Fjällhotel i Edsåsdalen i början av veckan. En massa god mat, bubbelopool, fantastiska utsikter och dans hela natten.
Sådant gör mig glad.

Marie Antoinette

2007-04-15T18:52:00.000+02:00

Jag är inte den allra största beundraren av historiska kostymfilmer, men den film jag såg igår har jag velat se väldigt länge. Regissören Sofia Coppola har i sin tredje film "Marie Antoinette" gjort ett kostymdrama som i mitt tycke överskuggar de flesta kostymfilmer jag har sett.

Marie Antoinette var den Österrikiska prinsessan som i mycket unga år giftes bort till den franske tronarvingen Ludvig XVI och vars liv var fullt av skandaler, rykten och ett offantligt överflöd innan hon, strax efter den franska revolutionen, avrättades. Istället för att fokusera på det politiska läget i frankrike under denna tid så ägnar sig Coppola helt uteslutande åt Marie Antoinette och hennes privata liv. Allt annat får en marginaliserad roll. Kirsten Dunst (som för övrigt spelade huvudrollen i Coppolas första film, Virgin Suicides) är också helt fantastisk i rollen som den skandalomsusade drottningen.
För att förstärka bilden av drottningen som partybrud som närmast levde ett rock n' roll-liv i glans och glamour så har musiken en alldels särskild roll i filmen. Coppola har mycket medvetet valt musik från new wave-eran i slutet av 1970- och början av 1980-talet. Med band som Bow Wow Wow, Siouxie And The Banshees, Adam And The Ants och The Cure så tillförs en mycket speciell dimesion i filmen. Med musiken förstärks känslan av image och yta samtidigt som Marie Antoinette får en väldigt personlig karaktär. Dessvärre lyckas inte filmen komma så nära som jag hade önskat. Den blir inte mycket annat än en distanserad betraktelse men jag ger den ändå en svag fyra (på en femgradig skala) för sin karaktäristiska atmosfär, och sin musik.

Open Jam - Mission completed (has started)

2007-03-25T13:51:00.000+02:00

Open Jam är en turnerande öppen scen i Riksteaterns regi. Tillsammans med artistcoach, tekniker, band och konferencier gästar Open Jam 15 orter i hela landet där 12 lokala scenkonstakter får framföra sina verk under proffessionella förutsättningar. Igår var de i Östersund. Jag har under ett par månader jobbat flitigt med att hitta 12 akter som vill vara med, fixa arrangörer och funkisar, hitta lokal och fylla den med publik. Jag lyckades...

Open Jam-gänget var i Östersund två dagar och under den tiden fick artisterna coachning, pepp och uppmuntran för att göra en så bra show som möjligt. De repade, gick igenom teknik och laddade. 17.00 slog Östersunds Open Jam-föreställning upp dörrarna till Fredssalen på Storsjöteatern och lokalen fylldes direkt. Bandet kickade igång och artisterna bjöd på en grym show.

Jag tänker inte kommentera någon av de enskilda akterna. Det är tanken bakom som är det viktiga. Oavsett vad man gör, vilket kulturellt uttryck man använder sig av, så är Open Jam en fantastisk möjlighet att få göra sin grej för en publik. Alla akterna förtjänar varje applåd och jag är grymt imponerad av hela showen. En stor applåd får även gänget från Riksteatern för sin ödmjkuhet, kreativitet och sin otroliga allt-är-möjligt-attityd. Tack Micke, Emma, Caroline, Elias, John, Nils, Khim och Johanna plus alla artister, det är såna som ni jag vill ska finnas på varje kulturinstitution, kulturförvaltning och departement, ni som fattar vad det handlar om. Till alla er - producenter, artister och arrangörer - som har förstått grejen, jag applåderar er!

Open Jam 2007 is completed - men kulturrevolutionen har bara börjat!

Oasen?

2007-03-09T01:56:00.000+01:00

Tänk att det är i slutet av juli i Jämtland. Tänk att du fick tillgång till ett område, lagom stort, grönt, lite lummigt och nära till vatten. Tänk att du fick ett cirkustält och kanske en större kåta alldeles bredvid. Tänk att det är ett naturligt strövområde med massor av besökare. Tänk tre dagar. Tänk ung kultur.
Vad skulle du fylla detta område med?

Nyårslöfte

2007-02-28T22:22:00.000+01:00

Är det inte dags att skriva nåt snart?
När du ska du uppdatera bloggen?
Lever du?
Okej då… Så här är det.

Man tycker ibland att man inte har nåt att säga och då skriver man inte. När man sedan upptäcker att det finns ett helt hav (nåja, ett badkar åtminstone) att ösa ur och skvätta in i den här så kallade bloggen så har man ingen tid att gör det. Och när tiden finns så prioriterar man den på annat. Men nu så, lite uppdateringar. Bättre sent än aldrig.

Gjort sedan sist:
* Fått VG på uppsatsen och blivit rekommenderad att söka forskarutbildningen.
* Börjat nytt jobb. Ett mammaledighetsvikariat som Plural-coach. Vad Plural är går att läsa här.
* Jobbat. Typ, haft möten och så.
* Jobbat. Typ, hjälpt unga människor med att arrangera kultur.
* Jobbat. Typ, handlagt bidrag.
* Jobbat. Typ, roddat med Open JAM, en scen som sätter spotlighten på lokal scenkonst. På Storsjöteatern 24 mars. Om Open JAM kan man läsa här.
* Arrangerat en del själv. Typ Le Vent Du Nord, en kanadensisk folkmusikgrupp, på Gamla Tingshuset.
* Tapetserat i Sandviken hos vännen Nilla.
* Gått husesyn i Alby (det lilla samhället utanför Ånge) hos kamraten Janne.
* Skrivit en krönika som går att läsa här.

Eftersom jag lever ett ganska aktivt liv som emellanåt är ganska intressant så ska jag försöka bli lite mer aktiv här och dela med mig av det jag gör, tänker och präglas av. En gång i veckan. Det är min ambition. Det är mitt nyårslöfte. Två månader för sent.

Svar ang uppsatsen

2007-01-04T22:33:00.000+01:00

Angående de kommentarer jag fått på mitt förra inlägg så jag känner jag mig förpliktigad att förtydliga en del saker...

För det första är det förra inlägget endast abstractet, vad som i akademiska sammanhang ska beskriva huvuddragen och slutsatserna i uppsaten - inget annat.
Jag har en viss erfarenhet av den sociala dansen själv, både genom buggkurser och på dansbanan. För undersökningen gjorde jag fältstudier på Furuparken och Folkets Hus - INTE GIII. Jag har även besökt Sandvikens dansbana. Mina informanter är människor som både tävlingsdansar men framför allt socialdansar, dock medverkar dessa människor ibland i kurser och träningsdanser.
Jag har valt det heteronormativa perspektivet för att det oftast saknas i analyser av dans. Det handlar inte om att kritisera människorna eller deras val av livsstil, jag välkomnar detta och fascineras av det och tar även i uppsatsen den positiva tillit, närhet och nykterhet som präglar styrdansen. Men som forskare tar jag mig rätten att utifrån redovisade teorier granska och analysera dansen och därefter dra mina egna slutsatser av den. Jag skulle kunna ha valt andra perspektiv men det gjorde jag inte, då hänvisar jag hellre till Sam Savander: Dans - Inte bara en sexjakt eller Mats Nilsson: Dans - kontinuitet i förändring om man vill ha mer etnologiska perspektiv på dansen.
Jag kunde även ha inkluderat andra danser och andra personer, vilket jag även nämner i uppsatsen, men för en c-uppsats på 10 veckor så är avgränsningen nödvändig. Om jag bestämmer mig för att forska vidare i ämnet kommer jag naturligtvis att göra det. Jag vet att på handikappdanser ser det annorlunda ut - jag har varit där - men det är inte samma slags rörelse och subkultur som styrdansen.

Därmed hoppas jag att jag har förtydligat mig själv och den som vill är mer än välkommen att läsa uppsatsen efter examination.

Uppsatsen!

2007-01-03T18:47:00.000+01:00

Nu är den inskickad och jag har blivit godkänd för examination! Det betyder att jag fram till nästa vecka kan slappna av och njuta över att nästan tio veckors akademiskt ordbajsande är över. Jag publicerar nedan mitt abstract (sammanfattning) för uppsatsen som har den klatschiga titeln

DANSENS DIKOTOMIER OCH HETERONORMATIVA TURER
- betydelsen av genus i styrdans.

Håll till godo.

ABSTRACT

Den sociala dansen, eller styrdansen, är ett fenomen, en subkultur och en rörelse som är starkt institutionaliserad och heteronormaliserad. Undersökningens syfte är att, på socialkonstruk-tivistiska och genusteoretiska grunder, kritiskt granska styrdansens heteronormativa strukturer och de homosociala band som bidrar till att skapa och upprätthålla en särskild könsordning. Materialet insamlades genom djupintervjuer med två kvinnor och två män samt fältstudier som innefattade öppen observation på två dansställen i Östersund. Resultatet analyserades framför allt genom diskursanalys och visar att kön och genus har en fundamental plats i styrdans. Dansens struktur präglas av en traditionell könsordning som både hierarkiserar och dikotomiserar kön och genus i förhållande till varandra genom den oberoende manligheten som för och den beroende kvinnligheten som följer. De homosociala band som underbygger könsordningen präglas framför allt av positionerande och konkurrens. Slutligen verkar den heteronormativa strukturen vara fast förankrad i en stark genustradition vilket tycks göra den onåbar för utmaningar. Det som verkar ha mest inflytande på styrdansens utveckling är kurser och träningsdanser och om dessa skulle kunna bli öppnare mot andra genus- och sexualitets-positioner än den heterosexuella man/kvinna-dikotomin skulle den sociala dansbanan på sikt kunna innefatta även samkönade par vilket i så fall är ett litet steg mot en heteronormativ upplösning av styrdansen.

2007

2007-01-01T13:19:00.000+01:00

Jaha.
För någon som helst av allt vill undvika julen och det som därtill hör så måste jag säga att jag lyckades ta mig igenom dessa veckor den här gången också. Det är ju som alla vet svårt att helt undvika den om man som jag bestämmer sig att vara kvar i den lägenhet i den stad i det land där julefirandet sträcker sina glittriga tentakler genom varje liten springa i våra mentala slussportar. Det liksom läcker in, vare sig man vill eller inte. Och istället för att förneka och försöka gömma sig är det väl bara att acceptera och bejaka och göra det bästa av den.
Jag gjorde en egenhändigt komponerad julskiva.
Jag ska inte trötta ut er med den långa låtlistan utan vill bara kittla er med de allra bästa guldkornen...

Moneybrother (feat. Jerry Williams) - Falling In Love (With Christmas Time)
The Carny - This Christmas (If You Come Back)
The Concretes - Lady December
Kenny Rogers & Dolly Parton- The Greatest Gift Of All
Arne Domnérus - Karl-Bertil Jonssons Julafton
Tom Waits - A Christmas Card From A Hooker In Minneapolis
Jussi Björling - O Helga Natt

Med dessa sånger och en gigantisk ostbricka som aldrig tycks ta slut lämnar jag julen för den här gången.

Det är den 1 januari 2007. Jag bor i en ny lägenhet, nya människor visiterar min tillvaro och uppsatsen verkar faktsikt bli färdig. Annars känner jag mig ungefär som förra året. Känslorna krigar ständigt mot förnuftet och jag vet fortfarande inte vad som egentligen revolterar mot vad. Jag är trygg i min ångest, känner igen mig i tankarna, blodet, känslorna och sinnena som ständigt sviker. Världen ser dock lite mer annorlunda ut - den är liksom vitare. Även jag är vitare än på länge. Lyckades socialisera mig genom en högst angenäm irländsk jamsession i fredags där både whisky och mörk lager omslöt mina doftsinnen. Och jag hade kul. För att inte tala om årets 30-årsfest - ett kalas som nådde samma höjder som en annan 30-årsfest för ca två år sedan... ;-)

Och jag är vitare än på länge.
Det är så jag ska ta mig an det här årets äventyr.

Gävle Konserthus, första advent

2006-12-03T22:55:00.000+01:00

Jag har varit på Plural-träff i Västerås i helgen, det så kallade hösttinget. Som blivande vikarierande arrangörscoach var det jäkligt bra att få träffa övriga coacher och andra pluralmedlemmar. Jag deltog i tre workshops;
- ett fanzineworkshop där vi alla fick göra varsin sida i ett gemensamt fanzine (jag bidrog med en kort dikt samt urklippta och manipulerade försäljningsannonser, kul!)
- en workshop om konflikthantering med civil olydnad-gurun Per Herngren
- och som avslutning en helt fantastisk dans- och rörelseworkshop med Livekonstkollektivet Melo. Jag gjorde till och med en helt egen koreografi tillsammans med en av de andra coaherna. Fred Astaire, släng dig i väggen...
Jag hann även hänga lite med min syster. Trevligt.

Men just nu bloggar jag från Gävle Centralstation, klockan är 23.24 och det är drygt två timmar kvar innan nattåget plockar upp mig för att ta mig till Östersund. Jag trotsade all logisk rationalism som finns och följde min känsla hela vägen in, igenom och ut på en annan sida där livet plötsligt var mycket mer ljus och värme; jag hoppade av i Gävle på hemvägen bara för att se Anna Ternheims konsert - ännu en gång. Jo. Precis så bra var den! Det var sista spelningen på höstens konserthusturné och jag stod inte ut med tanken på att bara passera Gävle med vetskapen att hon skulle vara där och lyfta hela det blåa simhallsliknande konserthuset utan mig med. Det behövde hon inte. Hon, bandet och en fullsatt salong med mig på plats 435 fick hela huset att sväva.

Låtarna i den ordning de spelades:
Girl laying down
Today is a good day
Better be
I'll follow you tonight
Such a lonley soul
Bring down like I
A french love
Nights in Goodville (publikens, "min", önskelåt)
To be gone
One to blame
Tribute to Linn
Lovers dream
Feels like sand
Halfway to fivepoints

Extranummer:
Wedding song (publikens önskelåt)
My Secret
Shoreline

Voice to calm you down (a cappela utan mickförstärkning, magiskt som fan!)

En helt perfekt avslutning på jävligt bra helg. Till er som missade hennes konserter - jag beklagar.

Imorgon väntar mina första intervjuer...

Nu är den här

2006-11-27T21:31:00.000+01:00

...och efterlängtad har den varit. Nu när snön har slaskat bort och det fortfarande är veckor kvar innan ljuset återvänder finns det väl inget som passar bättre än den nya, pinfärska Tom Waits-boxen.

Den släpptes i samband med min födelsedag, som på beställning, och utan att förringa övriga presenter, men den här var nog den bästa. (Att ge sig själv presenter är faktiskt en mycket god gärning.)

Boxen rymmer tre fullmatade CD-skivor med både nyinspelat, osläppt och annat material som speglar alla sidor av denne excentriker. Här finns några av de vackraste ballader han någonsin gjort varvat med den stökigaste och rökigaste bluesen sedan Howlin´ Wolf, här samsas spoken word-framträdanden i bästa Bukowski-anda med aldrig tidigare släppt filmmusik. Tom Waits är mannen som återvänder från graven, han är den profana country-profeten, han är världens samlade röster i en, han är den kringstrykande hunden som ingen vill ha, han är poeten med stort P. Och den här samlingen är allt detta. Plus mer därtill.

På onsdag byter jag bostad och i dessa bistra och mörka flyttider är han mitt sällskap.

Körkortstillstånd

2006-11-17T16:04:00.000+01:00

Verkligheten är inte alltid så enkel som man skulle kunna önska men den är nästan alltid ironisk.

Efter jul ska jag börja jobba som Plural-coach i Jämtland och då det är arbete som kräver en viss mobilitet så tänkte jag en gång för alla ta tag i den här körkortsbiten. Det visade sig inte vara så enkelt som jag trodde. Tillståndet kan ges först efter att jag inkommer med ett läkarintyg grundat på sex månaders observationstid. Det betyder att mitt Plural-vikariat med största sannolikhet har löpt ut innan jag ens har hunnit börja övningsköra. Nåja, eftersom jag är världens bästa bussåkare så kanske det ordnar sig ändå.

Meningsfull tid

2006-11-17T14:40:00.000+01:00

Lagom när höstdepressionen gav med sig så kom vinterdepressionen. Förstår inte riktigt varför. Dagarna fylls med uppsatsskrivande, konserter, poesicaféer, en massa fikande, möten, film och annat roligt. Meningsfull tid helt enkelt. Kanske är det den meningslösa tiden som fattas? Den tid då inga krav eller prestationer eller kretaivitet eller upplevelser råder. Kanske är det en sådan tid som saknas och måste finnas... Jag har den senaste tiden upptäckt hur skönt jag tycker det är att komma hem, bara sätta sig i soffan och titta. Tänka. Vila. Det blir lite sånt. Visst, den tiden är också meningsfull, på sitt opretentiösa sätt. Jag erkänner - jag vill ha mer sofftid, mer tevetid och mycket mer sömn. Framför allt sömn.

Den senaste veckan präglas framför allt av två fantastiska konserter - Stefan Sundström på Storsjöteatern på söndagen och Anna Ternheim på Gamla Teatern dagen efter. Mycket finns att säga om de båda upplevelserna. Men det gör jag inte. Jag nöjer mig med att säga att Sundström var som en stor varm kram man aldrig ville släppa taget om medan Ternheim penetrerade hela jävla själen.

Och uppsatsen går framåt. I lite långsammare takt just nu än tidigare.

Höst eller vinter?

2006-10-22T11:45:00.000+02:00

Det är höst. Nej, förresten, det är vinter. Nej, det är höst... Eller? Det är vitt, blött, grått och slaskigt. De flera decimeter snö som de senaste dagarna har lagt sig över tak och träd verkar nu regna bort. För min del hade vintern gärna fått komma. Sommaren är redan så avlägsen.

Det var konsert i fredags. Hello Saferide intog Gamla Tetaern med två förband. Det lokala Hospitalet kändes tyvärr inte särskilt entusiastiskt. Dock bra låtar med både känsla och attityd, men i jämförelse med kvällens huvudakter bleknade de tyvärr. Det andra (första) förbandet var Maia Hirasawa och kändes lika mycket huvudakt som huvudakten själv. Jag har sett henne vara helt fantastisk två gånger tidigare, på News och Yran, men den här gången överträffade hon alla mina förväntningar. Med förstärkning på piano och stämsång levererade hon känsla efter känsla efter känsla och det tycktes aldrig ta slut. Hennes låtar kröp under huden. Avslutningen med Hello Saferide (där Maia är sidekick åt Annika Norlin) knöt ihop kvällen riktigt fint. Jag gillar hennes attityd och hennes låtar. Kanske är det lite väl polerat men med den charm och glädje hon och bandet utstrålar, både i framträdande som i musiken, gör det inget. Även Hello Saferide kommer riktgt nära med det vardagliga i texterna; tvångstankar, besattheter, bitterhet men samtidigt en otrolig livsglädje som lätt smittar av sig. Jag kände mig otroligt levande efter kvällen på Gamla Teatern i fredags.

Och jag slås ännu en gång av vilket bra ställe jag bor på.

Nu ska jag bestämma mig för om det är höst eller vinter och vilka kläder som vädret kräver. Ska affischera lite grann inför nästa musikupplevelse - Sonic Six och Kraja på Gamla Tetaern - nu på onsdag den 25 oktober. Missa inte!

Fränsta

2006-10-09T11:47:00.000+02:00

Jag var i Fränsta igår. De gamla hemtrakterna. Jag fick sällskap av både Mathias och Matilda. Det var roligt att få visa de mitt Fränsta även om de bara fick se en liten del av det som en gång var hela mitt liv. Men det de fick se var desto viktigare.

Jag flyttade till Fränsta för exakt tio år sedan för att läsa på Ålsta Folkhögskola, en skola med framför allt konst och journalistinriktning. Jag gick en kurs som hette Kulturpilot, en arrangörsutbildning med inriktning på kultur i glesbygd. Det året blev kanske den mest avgörande vändpunkten i mitt liv på flera sätt. Bortsett från att det ledde mig till två års projektledarjobb i Stockholm och några av de finaste vänner vänner man kan tänka sig så var det också det året som min mamma gick bort. Det var ett känslomässigt väldigt starkt år och har för alltid knutit mig till Fränsta. Efter åren i Stockholm så återvände jag till Fränsta och Ålsta Folkhögskola för att under några månader hjälpa till med den utbildning jag tidigare hade gått. Även det var en svår tid då jag ännu plågades av sviterna efter min bukspottkörtelinflammation och det liv i nykterhet jag påtvingats. (Jo, det var så det kändes.) Jag bodde i Fränsta ett halvår innan jag sökte mig till IOGT-NTOs folkhögskola utanför Stockholm, Tollare. Ännu en vändpunkt i livet men det tar jag en annan gång.

Till Fränsta har jag alltid återkommit, i svåra såväl som lyckliga stunder. På senare år har det mest handlat om rekreation. Jag har förlikat mig med alla de svåra känslor jag upplevde under min tid där och nu är stället endast en plats för vila och glädje. Och för fina människor.

Igår hälsade vi på några av dem. Och Riddarborgen. Det hus som är mitt drömhus. Och som jag har berikats med möjligheten att få spendera tid i. Det är en av mina platser på jorden och jag är så tacksam för de vänner som väkomnar mig dit. Fotot till höger är taget av Kerttu Heiskanen.

Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan jag åker dit igen. Det är ju för guds skull bara ett stenkast härifrån, 12 mil är ju ingenting.

Just nu

2006-10-05T16:18:00.000+02:00

Jag vet. Det har gått ett tag. Ganska länge. Men eftersom bloggen finns och det uppenbarligen också finns läsare som intresserar sig för vad jag gör så ska jag försöka måla en bild av vad som är mitt liv just nu.

Universitetet - Det har egentligen aldrig varit en stor del i mitt liv. Ändå finns det perioder då det sluter sig runt mig och håller mig gisslan tills jag lyckas leverera lösensumman. Just nu är det en c-uppsats som ska levereras. Ämnet börjar ta form och hur det går får jag säkert all anledning att återkomma till. Jag gjorde förresten också en tenta idag, sociologisk analys och metod, där man bland annat skulle räkna fram ett predicerat värde, exempelvis den predicerade inkomsten för en individ genom att ta hänsyn till olika oberoende variabler. Så här kan det se ut; Ŷ = a + b1x1 + b2x2 där a är konstanten och b är regressionslinjens lutning, dvs den förändring i y som följer av en förändring i x, och x är de oberoende variablerna som påverkar y. Solklart. Jag siktar på VG men landar nog strax över G. Hoppas jag.

Boende - Om en och en halv månad flyttar jag. För tredje gången på ett år. Förhoppningsvis blir det lite mer permanent den här gången. Jag ska ta över Mathias lägenhet. Den är lite större, lite billigare, lite mer centralt och med lite mer balkong. Lite bättre helt enkelt. Då kanske jag till och med kan ha inflyttningsfest.

Poker - Nja. Det gick upp, upp, upp. Sen så gick det ner, ner, ner. Och nu hoppas jag att min lucky river ska rädda mig.

Föreningar - Klubb SAM, föreningen för småskalig akustisk musik, fortsätter leverera musik av högsta klass. Tre välbesökta arrangemang har hunnits med sedan sommaren. PoesiRum försöker sig också på en slags comeback efter en tids lamhet. Det mittnordiska kulturstipendiet gav ljud i skällan och det följer vi upp med några poesicaféer på Sinnenas Café på biblioteket under hösten med start torsdag den 12 oktober. För övrigt planeras även en antologi med jämtlandspoesi.

Musik - Hösten bjuder på några riktigt fina guldkorn när det gäller konserter. Förutom SAM:s delikata program så är även Anna Ternheim, Stefan Sundström och nu närmast, Hello Saferide, inbokade i kalendern. På skivfronten har jag laddat upp inför höstmörkret med Bruce Springsteen's Seeger Sessions - som är det bästa han gjort sedan Born To Run-turnén 1975 - Mark Knopfler och Emmylou Harris, Dixie Chicks och Hello Saferide. Bland andra. Men de nya storfavoriterna är i alla fall Dropkick Murphys, Bostonpunkarna med rötter i den irländska traditionella musiken, som gjorde en kalas spelning på Yran i år. Nedan ser ni deras hyllningslåt till Boston Red Sox. Det är nästan så man blir sportintresserad.

Music Video:TESSIE (by Dropkick Murphys)

Music Video Code provided by Video Code Zone

Detta och en del annat är mitt liv just nu. Jag säger som en viss guvernör en gång uttryckte sig... I'll be back.

2006-09-28T17:25:00.000+02:00

Ibland orkar man bara inte blogga. Vill inte.
Det är som att orden inte räcker till för att beskriva allt som händer. De har sina begränsningar, verkligheten har sina ramar men att fly hjälper ingen. Man ska in och igenom, det ska kännas och det ska hjälpa. Förhoppningsvis blir man varmare.
Jag vill bli varmare.

The Outdoor Type part 2

2006-09-07T08:48:00.000+02:00

Nu är det gjort!
I helgen var jag på min första fjällvandring någonsin. För många är det säkert ingen stor grej, för mig är det jättestort! Vi gick från Vallbo till Lunndörren. Det var en bra bit att gå innan vi passerade trädgränsen men eftersom jag gillar skog så gjorde det ingenting och med tanke på belöningen jag fick när vi kom upp på kalfjället så hade jag kunnat gå genom alla skogar i världen. Det är en fantastisk känsla som möter en när sikten är fri. Man inser liksom vad som är människans rätta element på nåt sätt och hur små vi egentligen är i förhållande till naturens oändliga storhet.
Lunndörrstugan var en välkommen vilopaus efter 14 km och efter att vi slagit upp tältet satte vi oss i den nyuppvärmda bastun. Vädret var med oss hela helgen. En klarblå himmel och lätt sydlig vind väckte oss på lördagmorgonen då vi gjorde en dagstur in i Lunndörrspasset. En alldeles lagom liten tur för otränade jag som hade lite träningsvärk efter gårdagens vandring. Vi lyxade till det och gjorde middag i stugan denna kväll. På söndagen regnade det hela dagen när vi tog oss tillbaka till Vallbo. Jag fick använding av alla mina nyinköpta kläder. Inga skavsår men en hel del träningsvärk blev följderna av fjällvandringen bortsett från känslan att det var bland det bästa jag har gjort. Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan jag är ute igen.

Den här veckan har jag börjat skolan igen. Rapport om det kommer senare. Betydligt roligare är istället de Mittnordiska Kulturdagarna som börjar idag där både PoesiRum och Akustiska Avtryck medverkar. Men först ska jag till tandläkaren.

The Outdoor Type

2006-08-28T17:49:00.000+02:00

Motljus - Frösöbergets foto- och filmfestival på tema äventyr och extremsport - avverkades i helgen. De som känner mig skulle antagligen inte placera mig i facket för äventyrsaktiviteter och utomhusidrotter, så då är ju naturligtvis den berättigande frågan - vad gjorde han där? - i sammanhanget väl passande.
Det var för andra året i ordningen som Motljus arrangerades och redan förra året var jag där, på första parkett. Men jag erkänner, det är inte med någon större samhörighet till de övriga festivalbesökarna jag medverkar. De största skälen till att jag faktiskt går på Motljus är (förutom att jag känner en del av arrangörerna och mer än gärna stöttar deras idéer och gärna medverkar till att fortsätta bredda kulturutbudet i Östersund) att jag gillar att se på fina bilder och bra filmer och tycker om att fascineras. När människor slänger sig ut över bergssluttningarna med cyklar eller skidor, eller när de hänger på klippavsatser utan skyddsnät, eller när de paddlar nerför forsar som till och med laxen skulle undvika, kan jag inte mer än att förundras och fascineras över människans behov av kickar. Jag har själv valt mina kickar, levt på gränsen till vad som är hälsosamt, bränt ljusen i båda ändar om man så vill, och ser på dessa äventyrare och extremsportare som samma flyende människor som jag. Men de väljer en annan väg - möjligen mer konstruktiv och kanske mer hälsosam, åtminstone om man överlever.
Det andra skälet till att jag besöker Motljus är att jag faktiskt gillar att vara utomhus. Några av er kanske skrattar och det bjuder jag på i så fall, men det är faktiskt sant. Ända sedan barndomsårens vilda-västern-lekar i skog och mark har jag känt ett lugn och en behaglig känsla när jag är nära naturen. Jag har haft förmånen att, som betongbarn och stadsunge, faktiskt få möjlighet att vistas i och uppskatta vidsträckta ängar, djupa skogar och porlande vattendrag. Det har satt sina spår.
Men fortfarande är det med viss distans jag ser på skogen och fjällen. Det finns där, på armlängds avstånd, och jag vet att jag bara behöver ta steget ut så är jag där. Därför går jag på Motljus och njuter. Därför ägnade jag hela eftermiddagen i dag åt att investera i kläder som ska underlätta den kommande fjällvandringen i helgen. Men jag kommer aldrig bli någon Skinnarmo-äventyrare eller någon extremsportare heller för den delen. Där går gränsen.

Tom Morgans lilla mästerverk "The Outdoor Type", även inspelad av Lemonheads, men här nedan delikat framförd av Frank Turner, är en rolig historia om en mans tillkortakommanden när det gäller att imponera på en tjej, antagligen klädd i North Face-kläder med sovsäcken under armen och mountain-biken som fortskaffningsmedel.

...too scared to let you know you knew what you were looking for
I lied until I fit the bill god bless the great indoors
I lied about being the outdoor type
I've never owned a sleeping bag never rode a mountain bike...

Engelskakurs part 2

2006-08-22T14:15:00.000+02:00

Jag tror verkligen att jag behöver gå en kurs i engelska...

Var på universitetet igår och hämtade lite scheman, kursplaner och så inför den kommande - sista? - terminen. Jag fick då bekräftat att hela sociologikursen, åtminstone de delkurser som är gemensamma för alla, kommer att ges på engelska! No shit... Jag hänvisar till det förra blogginlägget för en utförligare diskussion om hur jag ser på mitt eget förhållande till det engelska språket.
Förra gången jag försökte mig på att läsa Sociologi C avbröt jag studierna ett par veckor in i metodkursen för att jag helt enkelt inte förstod eller snarare för att jag var för omotiverad för att ens försöka förstå. Nu är det dags igen att bita i det sura kunskapsäpplet, men den här gången måste jag rapa upp engelska fackuttryck och metodanalyser.
Ja ja, nästa vecka kommer Matilda hem, hon är duktig på engelska inbillar jag mig. Om jag mutar henne tillräckligt mycket kanske hon förbarmar sig över mig.

Och utanför faller regnet, tunt och lätt, som en försiktig påminnelse om den kommande hösten. Suck.

Engelskakurs?

2006-08-08T14:14:00.000+02:00

Jag tror jag behöver gå en kurs i engelska.
Det blev tydligt i helgen att de engelskakunskaper jag besitter knappt räcker för att klara mig genom en enkel konversation. Kanske handlar det om osäkerhet, brist på aktivt talande eller också är det helt enkelt så att mina engelska glosor aldrig riktigt fastnade.
Jag var i Stockholm i helgen, hos min vän Angelica. Hon bor tillsammans med ett par från Kenya och deras lilla dotter samt har en egyptisk pojkvän vilket innebär att de flesta samtalen sker på engelska. Jag tycker att jag klarade mig förhållandevis bra så länge konversationen var av ytlig artighetskaraktär... "Would you send me the bread, please" eller "I like living in Jämtland because I'm not a town-type of guy" eller "I study social science at the Midswedish university". Desto svårare blev det när diskussionerna mer kom att handla om djupare samhälls- eller värderingsfrågor såsom sociala beteendemönster eller kriget i Libanon. Jag vet precis vad jag vill säga... men säger inget för ordförrådet räcker inte till. Det är djupt frustrerande att i ett sådant sammanhang förstå det mesta vad som sägs men inte ens kunna svara på direkta frågor... "So, Jimmy, what is your opinion about that?"
Hur som helst var det en trevlig och lärorik vistelse och jag blev någorlunda medveten om hur ett språkligt utanförskap kan kännas, även om jag både kunde förstå och göra mig förstådd... åtminstone delvis och när jag väl öppnade käften.

Att jag har fått ont i halsen nu tror jag knappast beror på ett för ivrigt snackande...

Storsjöyra och semester

2006-08-02T10:16:00.000+02:00

Då var årets Storsjöyra avklarad. Några av de bästa sakerna med årets festival var, utan inbördes ordning...
* Hello Saferide - Östersunds starkast lysande stjärna gjorde en fantastisk spelning där hennes trallvänliga melodier och bitterljuva texter fick mig att smälta.
* Dropkick Murphys - Något helt annat bjöd punkarna från Boston på. De fick mig att minnas varför jag en gång i tiden valde punkrocken som musikaliskt rum. Dropkick Murphys har rötterna i den irländska musiktraditionen och de böt instrument (säckpipa, flöjt, dragspel, banjo etc) lika snabbt som de spelade. Jag skulle ha haft kilten på mig...!
* Hellström - det är svårt att inte gilla den killen. Han har ett stort hjärta som han med stor ödmjukhet bjuder på. Han fick hela Stortorget att dansa och sånt imponerar.
* Thåström - Yran fick sin perfekta avslutning när Thåström och co spelade en blytung, släpig "Du ska va´ president" i Badhusparken halv tre på lördagnatten. Det var skitigt, svart och vackert.
* PoesiRums dagliga arrangemang på Prästgatan under hela Yran-veckan gick från klarhet till klarhet. Det var ett fin oas, med husband och allt, mitt i storstadspulsen.
* Matildas röst i telefonen som meddelar att Afrika-turnén nu är avslutad. Jag har saknat den småländska accenten - och jag har saknat henne. Snart kommer hon till Östersund.
Det och mycket annat, mycket trevligt besök, kalas och sol gjorde årets Yra till en av de bättre jag har upplevt. För att slippa den tomma och öde känsla som möter en när man går ner på stan dagarna efter festivalen beslöt jag mig att fara till Västerås morgonen efter. Jag är glad för det. Det är min semester.
Jag har varit hos min syster sedan i söndags. Det känns bra, även om jag för länge sedan slutade känna att jag åker "hem" när jag far hit. Västerås är inte längre hemma, Hallstahammar ännu mindre. Jag gjorde ett hastigt besök på min barndoms brottsplats i måndags när jag besökte min allra första flickvän. Det var en märklig känsla att sitta på hennes altan med tre barn springandes runt benen medan sambon, antagligen i ett småsurt tillstånd, gjorde ärenden på annan ort. Det var väldigt många år sedan vi träffades senast och jag måste ekänna att det är något alldeles särskilt med den första kärleken...
Idag blir det lunch på stan med gymnasiekompis och imorgon ska jag på lägenhetsinspektion hos Liza i Örebro, inna resan fortsätter till Stockhom och sedan hem - hem till Jämtland.

Arbeit macht frei

2006-07-20T16:49:00.000+02:00

130 timmar jobb på två veckor, undrar vad facket säger om det? Just nu har jag några timmar ledigt och hinner ta igen lite förlorad sömn i min egen säng.

Coming up...
* Sveriges bästa stadsfestival nästa vecka med PoesiRum-uppträdanden på gågatan varje dag kl 14.00.
* Det traditionsenliga kalset i Hökbäck.
* Besök av Janne med systerdotter.
* Och en kultfilmfestival med titlar som Coffe & Cigarettes, Factotum och Drugstore Cowboy

Kan det bli så mycket bättre?

Forsaleden

2006-07-01T20:09:00.000+02:00

Idag har jag badat i en lagun. Jag lovar, inget skämt.
Det fanns till och med ett vattenfall.

Och så gick jag en mil.
Det är bra träning inför fjällvandringen.

Krönika

2006-06-29T11:55:00.000+02:00

Det är sommar igen. Jag säger som poeten Emil Jensen… Det trodde jag aldrig. Vi människor har en förmåga att skapa symboler i tillvaron för att liksom ha något att hänga upp livet på. Sommaren rymmer en mängd sådana symboliska bilder. Det handlar om positiva förväntningar, hopp om lust och fägring stor, men också smärtsamma besvikelser, sommarflirtar som försvinner och fotbollsfester som kommer av sig.

Jag har aldrig varit ett stort fotbollsfan, eller någon anhängare av idrott överhuvudtaget. Ändå måste jag erkänna att fotbolls-VM på något sätt har fått stå som en förväntansfull symbol för den här sommaren, lite som en spännande förälskelse. Som så många andra minns även jag den heta sommaren 94 med de långa ljusa nätterna när Sverige fintade sig fram till en semifinal och kom hem med stolta bronsmedaljer. Den känsla det gav har följt mig som en symbol för gemenskap och glädje, soliga dagar och varma sommarnätter. Därför erkänner jag öppet min besvikelse när årets VM inte blev mer än så här. Plötsligt känns inte dagarna så ljusa längre och är det inte regnigare än vanligt? Badbyxorna har krympt, alla man känner har flytt stan och själv känner man sig som en klibbig fläck av smält glass. Allt för en ynka VM-förlust. Det trodde jag aldrig.

Människan har behov av symboler, och när symbolerna sviker har vi alltid möjlighet att skapa nya. Varför hänga upp sig på något som trots allt bara är en lek, lika flyktig som en solkatt? Varför underkasta sig besvikelser och låta de avgöra en hel årstid?

Jag kommer fortfarande bära med mig den känsla från 94 som något som utmärker en riktigt bra sommar, men minnet har också en förmåga att svika ibland. För sommaren 94 var så mycket mer än bara fotboll. Och den här sommaren kommer vara så mycket mer än en snörplig VM-förlust. För bakom regnmolnen finns en sol och vad gör det att badbyxorna är för små när nakenbad faktiskt kan vara ett alternativ. Och fotbollen kommer jag att förpassa till avdelningen för meningslösa sommarbesvikelser. För ärligt talat, vem trodde egentligen att Sverige skulle kunna ta sig så mycket längre än till en åttondelsfinal. Jag säger som poeten Emil Jensen… Det trodde jag aldrig.

mediakåt?

2006-06-27T14:52:00.000+02:00

Har just spelat in en krönika som sänds idag i Radio Jämtland. För er som missar den kommer jag att lägga ut den i sin helhet i ett kommande inlägg. När jag just klivit ur studion ringer Mops-redaktionen från LT och vill göra en sommarintervju som publiceras på fredag. Mediakåt... ? Moi...?

Restaurangplaner

2006-06-22T11:31:00.000+02:00

Av någon anledning verkar det vara så att ju längre tid jag väntar med att uppdatera bloggen, desto mindre finns att skriva om...

Idag kommer Robert hit. Han ska öppna restaurang. Och jag ska hjälpa honom. Vi ska göra planlösningar, investerings - och kostnadskalkyler, matsedlar osv. När vi är klara kommer vi att kunna ta emot hundratals lunch- och fikagäster. Det kommer finnas goda utvecklingsmöjligheter med representationsmiddagar och catering. Och Robert kommer vara ytterligare ett steg närmare titeln "chef of the year". Det handlar alltså om ett skolarbete och vi tänkte att mina företagsekonomiska kunskaper kunde komma väl till pass. Det är klart jag ställer upp.

Midsommarafton imorgon. Grillning i Hökbäck (länge sen) och sommarnattspoesi i Sommarhagen på Frösön. Kan bli en fin dag med kära återseenden.

Och jag har bestämt mig - inget Urkult i år. Jag är ledig två veckor, en av dem ägnas åt Yran och under den andra ska jag ta mig söderut. Jag behöver det känner jag. Det finns människor jag behöver träffa.

Lista i nya lägenheten

2006-06-02T10:24:00.000+02:00

Har gjort:
* köpt cykel (en grön militärmodell)
* flyttat (tänk att 25 kvadratmeter kan upplevas så stort!)
* skrivit färdigt uppsatsen (Rock n' roll)
* sökt jobb (arrangörs-coach med goda möjligheter)

Ska göra:
* sätta upp hyllor på väggen (det är lite naket fortfarande)
* gå på Led Zeppelin-tribute (Stairway to Tingssalen)
* förbereda och genomföra opponering (det absolut sista för terminen!)
* läsa dikter (Nationaldagen på Jamtli och midsommarfirande i Petterson-Bergers Sommarhagen)

Mina utsikter just nu:
* goda

Dagens skiva:
* Isobel Campbell & Mark Lanegan: Ballad Of The Broken Seas

Dagens citat:
* En KRAV-märkt morot innehåller bara morot. Men vad innehåller egentligen korvarna de säljer på stan?

Andra beslut

2006-05-17T23:18:00.000+02:00

Jag har bestämt mig.
Efter en lång och plågsam inre process har jag kommit fram till ett beslut.

Jag åker inte på SM i Poetry Slam.

Jag är nöjd med det beslutet. Än så länge.

Snabba beslut

2006-05-04T16:09:00.000+02:00

Jag vaknar av mig själv 7.59, 8.00 börjar metod-tentan. Det krävs snabba beslut. Antingen ligger jag kvar, drar täcket över huvudet och siktar på omtentan eller också springer jag den långa raksträckan till Campus för att förhoppningsvis hinna dit innan tentavakten stänger dörrarna för eftersläntrare.

8.15 sätter jag mig ner i bänken och slår upp första sidan i tenta-häftet.

Trots den något stressiga morgonen har jag en bra dag. Det är den första riktiga vårdagen, den där dagen då man tar av sig jackan och extratröjan och lägger sig ute i solen. Fantastiskt skönt. Det är positiva tankar som går genom huvudet, en känsla av lugn och förnöjsamhet. Jag hittade en lägenhet för några dagar sedan. Inflytt första juni om det går som jag vill. Storleksmässigt går jag från modell medium till modell small, kanske extra small när jag tänker efter. Men det är centralt och det är första hand och den kan nog bli ganska mysig ändå. Men något större inflyttningskalas är nog inte att räkna med. Möjligen grillfest på gården (om någon tar med grill).

Poetry Slam-finalen

2006-04-26T22:58:00.000+02:00

Inte för att jag vill framhäva mig själv men... kolla gärna Länstidningen. En recension av finalen finns även i ÖP.
Och så försöker jag länka telefonintervjun i Radio Jämtland i morse med föga resultat, men den som är intresserad av en morgontrött poet med andnings- och skrattproblem kan klicka sig vidare från Väckarklockans hemsida

Open up your golden gates... Sala, here I come...

Sökes...

2006-04-19T23:16:00.000+02:00

Bostad.
I centrala Östersund.

Eller en permanent stol vid lämplig bardisk.

Fina dagar och tidiga morgnar

2006-04-19T16:45:00.002+02:00

Det är nåt alldeles speciellt med att kliva upp långt innan man vanligtvis brukar, den tid på dygnet när världen långsamt börjar skruva på sig. 05.30. Det är nåt alldeles speciellt att gnugga sömnen ur ögonen medan radion fortfarande spelar nattmusik och bilarna ännu inte har värmt upp sina motorer. Att gå genom lägenheten i det första solljuset och känna doften av nybryggt kaffe medan man fortfarande gäspar och sträcker ut sina stela leder rymmer en fin känsla av liv. Dock får man inte slösa på dessa stunder. De må vara väl utvalda. Exempelvis när man ska börja jobbet kl 07.00...

Jag har alltså gjort mina första introduktionspass på mitt nya extrajobb, en gruppbostad i Torvalla. Tanken är att jag ska jobba där en del i sommar. Det känns bra och jag tror att jag kommer att trivas där. Det är en personlig utmaning att börja i en bransch som tidigare har varit helt främmande för mig. Men var sak har sin tid som en mycket klok människa sa en gång. Nu är det tid för utmaningar och jag tar mig an uppgiften på största allvar och med djup ödmjukhet.

Utmaningar. Jag har återigen ställt mig på en poetry slam-scen. Jag trodde inte att det skulle vara aktuellt på mycket länge. Men efter att ha bevittnat tre kvaltävlingar har längtan och klådan i scen-nerven blivit alltför stark så den fjärde och sista tävlingen på Permans Kafé ställde jag upp som en av åtta tävlande. Efter en finalduell mot en viss herr Singleton gick jag hem med såväl en plats i Östersundsfinalen som ett första pris i form av en Bob Hansson-samling. Nämnas bör att i publiken satt min gode vän och kamrat Janne med systerdotter som var tiilfälligt på besök i Östersund. Han letar hus i regionen och jag hoppas han hittar något innan jag bestämmer mig för att dra vidare (vilket jag hoppas kommer dröja väldigt, väldigt länge).

Det har varit påsk. Det har varit en fin helg. Det har varit mycket fina dagar! Och då pratar jag inte bara om vädret...

Dagens middag: Falafel med ris och het tomatsås

Självrannsakan

2006-04-07T23:48:00.000+02:00

Är det som de säger, att det är ens eget ansvar att bli lycklig? Men om man lever i ett sammanhang som inte tillåter en att bli lycklig, är det fortfarande ens eget ansvar? Krävs det inte mycket mod och lika mycket styrka och självförtroende för att ändra ett beteende? Andra människor har ju också en inverkan på ens eget liv, på gott och ont, hur mycket ansvar kan och bör omgivningen ta på sig för en persons välmående, eller det motsatta - olycklighet?
Jag ställer många frågor och jag är medveten om att de är av det djupt filosofiska slaget men jag fick mig en tankeställare idag. Och den berörde mig djupt. Jag ska inte gå in på händelsen utan nöjer mig med att jag har bestämt mig för att bli en bättre människa.
Det finns de som tror att man inte kan ändra sig. Vore jag en av dem, så skulle jag inte sitta här nu. Jag måste tro att människan kan förändra sitt beteende, om inte annat så för min egen överlevnads skull. Jag har länge sett mig själv som en bra människa som vill andra väl, men jag är också medveten om att jag under mitt liv har gjort mycket dumt, som har sårat både mig själv och andra. Det finns inget som kan göras ogjort, däremot kan man försöka lära sig av det man gjort. Men ibland måste man kanske bli uppmärksammad på hur man har varit, eftersom det inte alltid står helt klart för en själv hur man beter sig.
Som sagt, jag vill bli en bättre människa, och då måste jag börja förlåta mig själv för sådant som har sårat andra. Även om andra kan ha svårt för det är det det enda jag kan göra. Sen måste jag bli snäll mot mig själv. Jag försöker. Och ibland går det bra.
Idag var en omtumlande dag. Men den var nog bra ändå. Och hur ont det än gjorde så är jag djupt tacksam mot den som fick mig att förstå. Den plågsamma insikten är i jämförelse ingenting...

Finans

2006-04-03T21:50:00.000+02:00

Det är klart att det måste vara en företagsekonom som tar hem vinsten i det här fantastiskt underhållande spelet!

För övrigt har jag börjat med innebandy. Tror det eller ej, men den bollrädde latmasken har börjat röra på sig. Och till och med gjort några mål.

Och jag känner mig glad. Åtminstone de flesta dagarna. Och det har inte bara att göra med att jag är en mästare på sällskapspel...

Orden börjar komma till mig.

Äppelkaka och swot-analyser

2006-03-16T11:58:00.000+01:00

Idag är döden närmare än vanligt. Höll på att bli påkörd av en likbil i korsningen Stuguvägen-Odensalagatan. Det var nog mest mitt fel.

Veckan har annars varit bra, för det mesta. Vi är färdiga med grupparbetet som är en SWOT-analys av en företagshälsovård i Östersund. Och även om jag inte är helt nöjd så bortser jag från det och nöjer mig med att jag har klarat mig genom det.

Helgen gick i samvarons tecken. Med fint besök, både långväga och från närmare håll, hade jag något slags inflyttningskalas där äppelkakan fick en helt ny innebörd. En delikat kreation som jag är oerhört nöjd med. Där var också hundar och ungar och en mycket skön stämning. Kul att du var här. Chokladbollarna var bra också!

I inflyttningspresent fick jag av Robert Och Tone en liten burk med jättesmå voodoo-liknande dockor som ska läggas under kudden när man är orolig. Jag prövade i natt. Alla fick trängas under huvudet och om jag ska vara ärlig så föredrar jag nog ändå levande sällskap i sängen...

Även Karin, Paddy och Liam kom förbi med en burk vinbladsdolmar i present. Det var bra att träffa dem med tanke på att de snart flyttar till Göteborg... Det är en stor sorg och förlust, både för mig personligen och för Östersund. Men jag försöker samtidigt vara glad för deras skull. De får närmare till Dublin och Paddy får en större chans att hitta nåt jobb. Och jag får ännu en anledning att åka till Göteborg... Inte så illa när jag tänker efter.

För övrigt ska Paddy till Liverpool pch spela tillsammans med Marmelade Souls på en internationell pop-festival i maj. Om nån generös person vill ge ett resebidrag till undertecknad som skulle må mycket bra av en musikresa till Beatles hemstad så går det bra att sätta in pengarna på mitt konto. Tack på förhand.

Och ikväll förärar en interntationell poetry slam-mästare Östersund. Det ser jag fram emot.

Efter min tid?

2006-03-02T20:05:00.000+01:00

Jag har aldrig varit särskilt snabb av mig. Vare sig på skolans gymnastiktimmar eller på det tekniska området. När de flesta i min omgivning började ha videoapparater hemma under teven hyrde vi, alltså jag, mamma och syrran, fortfarande movie-box på Videogrottan i Hallstahammar. När cd-spelaren blev de svenska hemmens standardiserade musikanläggning hade jag fortfarande en grammofon av äldre modell, tänk 70 tal, och köpte punkplattor på vinyl på Skivbörsen i Västerås. Och när folk började göra sina egna blandskivor med sina egna cd-brännare var jag fortfarande kvar i blandbandens tidsålder. Och långt in på 2000-talet var den klassiska walkman-freestylen min trogne reskamrat.
Men även jag kom ikapp utvecklingen, dock ligger jag fortfarande några år efter. För jag är fortfarande en sån som har skivorna i bokstavsordning hemma i hyllan, ja, som HAR skivor hemma och inte som mp3-filer i datorn. Jag har fortfarande inte någon digitalkamera i min ägo men jag har faktiskt bytt upp mig från walkman-bandspelaren till den bärbara cd-spelaren. Det var ett och ett halvt år sedan så det lär nog dröja åtskilliga år innan mp3-spelaren blir den självklara resekompisen. Dock finns det en sak som gör att jag känner mig någorlunda med i matchen. Min nya mobiltelefon! Som både har kalender och digitalkamera. Och plats för en jävla massa telefonnummer. Plus en himla annan massa lull-lull som en viss herr Glenning skulle ha uttryckt det. För den mer high-tech-bevandrade är jag antagligen fortfarande kvar på stenåldern men att kunna använda en telefon till att fotografera med tillhör fortfarande framtiden för mig.

Imorgon åker jag till pärlan vid Ljungans kant för att bada bastu och gå ut med hundar, men framför allt för att hälsa på de som jag tycker så väldigt mycket om och som jag har försakat under så lång tid.

Dagens lunch/middag: Pastasallad med vegbitar på Tingshuset. Närmast en institution.
Dagens citat: Att tänka rätt är stort men att tänka fritt är större.

Saker som skett sedan sist

2006-03-01T13:56:00.000+01:00

(i urval)

- Jag har sett Brokeback Mountain, och ja... den är så bra som alla säger. För att vara en storfilm från Hollywood alltså. Lagom mycket sentimentalitet, lagom mycket storslagna vyer men framför allt - helt perfekt mycket kärlek.
- Hello Saferide spelade på News och jag tänkte inte gå men efter mycket vånda hemma i soffan så gjorde jag det ändå. Och det var nog bra. För hon var bra. Jättebra till och med. Den avskalna, opretentiösa och anspråkslösa framtoningen kombinerad med vardagsnära texter och trallvänliga melodier känns som ett lyckat koncept. I alla fall för mig. Att hon sedan har Tom Waits som inspirationskälla har inget med saken att göra...
- Söndag. Laleh och Kalle Haglund på Storsjöteatern i föreställningen Vem har lurat alla barnen. En performanceföreställning i ord och ton som trängde in i varje por på kroppen. Se den om ni kan...
- Poetry Slam i måndags. Fyra poeter. Två dueller. Halvtråkig publik. Jag som jury. Det kliade lite i scennerverna, kanske gör nåt åt det nästa gång. Eller ännu nästa.
- Jag har varit på några akupunkturbehandlingar och förhoppningsvis ska det ge resultat. Det tvingar mig ur sängen varje morgon i alla fall. Och jag får en timmes promenad varje dag, kan ju inte vara illa. och 40 minuters avslappning kan ju inte heller vara så dåligt. Så.. jo det är nog bra med akupunktur.
- Och ja, jag erkänner. Jag har sett de två första deltävlingarna av melodifestivalen och jag gissade faktiskt rätt på de bidrag som gick vidare. Det kanske bor en liten schlagerprins i mig ändå... men definitivt inte lika mycket som en viss schlagerprinsessa.

Dagens lunch: Ris och sesamnuggets. Tråkigt men snabblagat.

Finansiell ekonomi

2006-02-16T12:21:00.000+01:00

Okej... tentan närmar sig och jag känner att jag har koll på åtminstone två grundläggande teorier inom finansiell ekonomi; kapitalmarknadsteorin, CAPM (som för övrigt blev belönad med nobelpriset), samt formeln för kostnaden för kapital, WACC. För den intresserade finns bägger formlerna att skåda här nedan. Detta är grundläggande finanskunskap. Bara så att ni vet.

CAPM = Re = Rf+β(Rm-Rf)

WACC = (S/S+B)xRs+(B/S+B)xRb(1-Tc)

Andra roliga saker vi får lära oss är handel och värdering av aktier och obligationer, investeringsanalys, nyckeltalsberäkning, portföljteori och annat matnyttigt för "Den lilla hemmaekonomen".

Vore det inte för att jag är så ofokuserad och orolig och måste tvinga mig upp ur sängen varje morgon...
vore det inte för att jag är helt vilse i mig själv och ständigt har tankarna på något annat...
vore det inte för att världen har krympt till en tevesoffa där ångesten trängs med rastlösheten...
...så skulle det här ämnet kanske, men bara kanske, vara ganska intressant.

Men just nu finns det annat som är viktigare.

Pankreatit

2006-02-04T10:41:00.001+01:00

Hemma igen.
Åkte akut till sjukhuset i måndags. Smärtorna i magen var välbekanta. Diagnos: bukspottkörtelinflammation, eller akut pankreatit som det också heter. Det var fjärde gången jag vårdades på sjukhus för samma sjukdom så jag känner till proceduren; fasta, ingen mat eller vätska samt dropp och smärtstillande. Och väntan. I början går det ganska bra eftersom man blir så bedövad av sprutorna och inte kan tänka så mycket på någonting. Men efter ett tag när den värsta smärtan stillas börjar man tänka. Och då kommer den långa väntan, tid att tänka, att känna. Och då börjar ångesten.
Då det var en ganska lindrig pankreatit fick jag börja äta redan efter ett par dagar och redan på torsdagen var jag utskriven.

Nu är jag hemma och vad händer nu?

På allmän begäran

2006-01-22T23:55:00.000+01:00

Mitt fåfänga försök att skaffa det berömda Garth Hudson-skägget kommer härmed att avbrytas. Således retirerar jag för faktumet att det bara finns en, och endast en, Garth Hudson, eller Honeyboy som medlemmarna i "bandet" kallar honom. Jag var tapper, jag höll ut, men allting måste få ett slut. Tydligen. Så, på allmän begäran, I'm shaving it off!

För övrigt så har det varit en lång och mycket trivsam helg. Gick upp tidigt lördag morgon och svettades igenom en tenta i ekonomistyrning innan jag och Robert for till Hökbäck för en version 2.0 av den berömda absinthe-aftonen. De riktigt djupa filosofierna kanske inte avhandlades i lika stor utsträckning som under version 1.0, men å andra sidan intogs en fantatstisk thai-middag samt Malins legendariska vinylsinglar. För att inte tala om frukosten, eller snarare brunchen, på söndag förmiddag. I like!

Idag har jag fått upp hyllan i köket (tack, Mathias) och sedan bjöd jag på ost och kex i den nya lyan. Mina vänner är de bästa!

Saker jag funderar över just nu:

¤ Om skägget
- Slutfunderat, nu ska det bort!

¤ Om ekonomin
- Ligger fortfarande plus på pokern, inte mycket, men jag håller mig flytande.
- Ny företagsekonomikurs börjar på tisdag; finansiering. Nu blir det aktier för hela slanten.
- Studiestödet nästa vecka, tack och lov!

¤ Om lägenheten
- Oj, vad jag trivs här!

¤ Om dig
- Du var saknad idag...

Skägget

2006-01-18T15:59:00.000+01:00

Jag vaknar varje morgon, 6.50 sharp, lagom till barnradions program Doj-Dojs Hotell. Eftersom jag alltid skuttar ur sängen, pigg och klarvaken (!), så hinner jag aldrig lyssna på programmet. Under de korta minuterna jag däremot haft programmet alldeles bredvid mitt öra så har jag blivit introducerad för en figur som kallas för Skäggmannen. Och det är alltså just detta som dagens blogginlägg ska handla om - skägg.

För de som inte vet så har jag sedan en tid tillbaka en ganska kraftig buske i ansiktet. Det hela började som ett experiment. Jag har alltid trott att jag inte skulle ha någon skäggväxt att tala om, efter några veckors skäggstubb har jag altid tröttnat och krupit til rakhyveln. Den här gången gav jag mig fan på att jag skulle vänta ut skägget, jag var liksom tvungen att ge det en ärlig chans. Resultatet har alltså blivit en sjömansprydnad som i princip endast behöver kompletteras med några feta tatueringar av ankar-motiv och kanske några luffarprickar. Så långt kommer jag dock inte gå. Nej, mitt dilemma just nu handlar om huruvuda jag ska återgå till det kala och tråkiga ansiktet eller börja ta skägget på allvar. Experimentet är alltså över och förslag till fortsatt utveckling mottages tacksamt.

För övrigt rekommenderar jag följande text av Navid Modiri som innehåller ett fantastiskt avsnitt om just helskägg.

Saker jag funderar över

2006-01-10T23:21:00.000+01:00

Om lägenheten...
¤ feng-shui på amatörnivå
¤ vilka böcker ska jag ha i de två små väggfasta bokhyllorna i lägenheten?
¤ långgardiner eller gardinkappa i köket?
¤ inflyttningsfest(er)?

Om ekonomin...
¤ är företagsekonomi ett ämne som passar mig?
¤ högre insatser i pokerspelandet eller
¤ kanske ett extrajobb?

Om bloggande...
¤ ska man svara blogginlägg i sin egen blogg eller inte?
¤ borde jag skaffa en annan profil i bloggen, eller snarare, borde jag skaffa en profil?

Om dig...
¤ jag tänker på dig

Flyttat

2006-01-08T23:52:00.000+01:00

Jag har flyttat.
Första natten i nya lägenheten och jag kan nog få det ganska mysigt här tids nog. Just nu är det bara rörigt. Flyttade från Lit för en och en halv vecka sedan, ställde mina grejer i källaren till den nya lägenheten eftersom han jag hyr av inte fyttade ut förrän i fredags. Under tiden har jag bott hos en god vän, mitt i stan. Det gjorde mig ganska bekväm. Nu känns det som att den här lägenheten ligger aldeles för långt bort... trots att det bara är tio minuter till campus, femton till stan. :-)
För övrigt har det varit några riktigt bra veckor. 2005 slutade mycket bra med lika dyra som märkliga mellandagsfester på Nell och ett jättefint nyårsaftonsknytkalas med hela det gamla Litsgänget plus några till. Jag kommer sakna Lit. Det kommer jag verkigen. 2006 började lika bra. Bland annat förärade Liza Östersund med ett besök... Mycket trevligt. Undrar när hon ska ta sitt förnuft tillfånga och flytta hit? Vidare så visade Robert sina kockkunskaper när han bjöd på tre-rätters middag (som bara blev två av nån anledning) i Ås. Dagen efter gick vi hela vägen till stan, en och en halv timme ungefär, i femton graders kyla. Bra gjort, om jag får säga det själv.
Och nu har jag flyttat som sagt. Nån som vill komma och hälsa på?

Äta bör man...

2005-12-26T21:39:00.000+01:00

Blev påmind om att mitt en-dag-i-veckan-bloggande höll på att spåra ur så... jag hoppas att du är nöjd nu Liza ;-)
Finns egentligen inte så mycket att säga. Julen är över och det är bara bra. Trodde det skulle bli lugnt och skönt men det blev mest bara tråkigt. Har inte gjort så mycket mer än packat och ätit och kollat på teve.
Träffade Jennie i fredags och när jag gick hem därifrån hade jag med mig en påse full med diverse läckerheter. Hennes mamma, som varit vegetarian i 25 år, verkar ha som uppgift att göda mig med både det ena och det andra. Det här fanns i påsen...
- Mauds vegetariska festbullar (köttätare: tänk köttbullar fast godare!)
- sojakorv
- frukt (clementiner)
- Jennies mjuka tunnbröd (mmmm!)
- cider (alkoholfri)
- Mauds vegetariska pölsa
- Mauds stora pepparkakor (tänk stora och höga, fast hårda!)
- Jennies julgodis (chokladdraperade valnötskärnor med marsipan!)

...och magen har blivit gigantisk.

Två nätter kvar i Lit.

Musikhelg

2005-12-18T19:14:00.000+01:00

Det ligger uppbrott i luften, stillsamt vilande. Tiger och väntar. Ännu ett år bäddar för sitt eget sänggående. Lägenheten är ett kaos. Jag drar ut på det. Flytten. Som för att verkligen påminna mig själv om att jag ska härifrån. Andra människor ska också härifrån. Fast mycket längre bort. Jag kommer sakna dessa människor.
Men luften är inte bara stilla och spänd av uppbrott, den darrar även av förväntan. För det handlar inte bara om att någonting är över, somnar och tar slut. Något annat vaknar...

"Screen door slams, Marys dress sways, like a vision she dances across the porch as the radio plays..." Det var 1975. Det var Hammersmith Odeon, London. När Springsteen öppnar sin första konsert utanför USA med Thunder Road tåras ögonen. Och när Clarence Clemmons smeker ut saxofon-tonerna till Jungleland har jag redan dött, flera gånger... Konserten sändes i en oförlåtligt klippt version i TV 4 torsdag kväll och därmed var början på en riktigt bra helg ett faktum.
Dagarna fortsatte med lite klassfest innan Kjellvander-konserten på News på fredagen. News överraskade kraftigt med både bra ljud och skön stämning. Kjellvander levererade. Varken mer eller mindre. Med Johnny Cash' Folsom Prison avslutade han på topp.
Sen kom lördagen och Hoven Drovens party-gig på O´Learys. Där var sällskapet den största behållningen. Ja, okej... Hoven Droven var riktigt bra de också!
Söndagen har spenderats i soffan. Jag skäms inte. Det har varit en bra dag.

Dagens skivtips: Bruce Springsteen - Born to run (naturligtvis!)

Födelsedagar

2005-12-12T18:58:00.000+01:00

Jag var på Petters 30-års fest i lördags. En trevlig tillställning med mycket god mat - indisk currygryta, hemmagjord chutney (mums!) och naan-bröd - och trevliga människor. Gästerna bestod till en stor del av telemark-åkare, men jag hade tur och hamnade bredvid ett brokigt sällskap bestående av en f.d. muf-ordförande, en träslöjdslärare och en kristen miljökämpe. Samtalet kretsade kring alla tänkbara och otänkbara ämnen men det kanske mest intressanta var ornitologi som voyeurism (!).

I söndags fyllde Henrik år och då bjöds det på olika varianter av mangopaj i Hökbäck. Samt det fantastiska kortspelet Munchkin. Ett slags rollspel där det går ut på att besegra det ena bisarra monstret efter det andra - som t.ex. Large Angry Chicken eller Stoned Golem - med hjälp av utrustning vi bara kan drömma om - Horny Helmet och Chainsaw of Bloody Dismemberment exempelvis. Fantastiskt roligt! Det spelas spel alldeles för sällan. (Såvida det inte handlar om poker alltså!) Det måste rådas bot på tycker jag... Finans nån dag kanske? Nån?

Apropå födelsedagar - om ett år förutsätter jag ett stort partaj, Henrik. Minst lika bra som 30-årsfesten för ett år sedan. ;-)

Många bra spelningar den här veckan; Svenska Akademien på torsdag, Christian Kjellvander på fredag och Hoven Droven på lördag... Lyckas jag se två får jag vara jag nöjd.

Bland flyttlådor och tankar

2005-12-05T18:29:00.000+01:00

Mindre än en månad kvar...

Tre år i Lit är nog längre än jag någonsin har bott på en plats, sedan jag bodde hos mamma alltså. Funderar över om det är min rastlöshet som gör att jag rör på mig den här gången. Intalar mig själv och andra att flytten till stan bara handlar om bekvämlighet och att förbättra mina förutsättningar. Jag har ju trots allt den största delen av mitt liv i Östersund - även om en stor del av mitt hjärta alltid kommer tillhöra Lit. Men tänk om det bara är en ursäkt för att få röra på sig, ett uttryck för att jag aldrig blir riktigt nöjd. Jag tror inte att det är så, inte den här gången. Jag är nöjd... tror jag.

Det har varit en rörig vecka, inuti och utanpå. Har inte pluggat som jag borde vilket gör att denna sista-veckan-innan-tentan till största delen antagligen kommer att spenderas i bibilioteket på universitetet. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag nog inte att kunna motstå den frestelse ett parti poker erbjuder. Och på torsdag spelar ju Mihra på Kåren. Och på lördag fyller ju Petter 30. Och på söndag fyller ju Henrik 29. Och Karin. Suck... hur ska det här gå ihop?

Inuti är det också rörigt. Många tankar och känslor som far. Jag vet inte vad det betyder. Jag vet inte om jag vill ta reda på det. Jag vill ta reda på det. Snart. Sen...

Glöggfest hos Ida i Österåsen i lördags. Det var bra. Oj, vad bra det var. Anna var där. Henrik och Malin också. Länge sen vi, det gamla Litsgänget, var samlade.

Hittade en kul grej på Henriks blogg. De här länderna har jag varit i... Hmm, har ju inte varit utanför Europa. Nån som vill följa med?

visited 10 countries (4%)
create your own visited countries map

Bradag

2005-11-29T19:47:00.000+01:00

Igår var en bra dag. Då gjorde jag nämligen en massa saker som jag av oika anledningar inte har hunnit göra på mycket länge...
1. diskade
2. såg en dvd film (Alien vs Predator... eh...)
3. låg på soffan mitt på eftermiddagen
4. lyssnade på en skiva från början till slut utan avbrott (Beach Boys - Pet Sounds)
5. spelade nätpoker (gratis)
6. LAGADE mat (!)
7. pratade i den fasta telefonen
8. funderade

Det var en bra dag.

Avtryck on tour

2005-11-27T23:33:00.000+01:00

Akustiska Avtryck har varit på turné. Ett framträdande dock men ändå. Vi besökte Tollare Folkhhögskola i Nacka i fredags och hade en liten workshop med några deltagare som fick musik till sina texter. Därefter hade vi ett eget framträdande på knappt en timme. Det gick otroligt bra. Mycket positiv energi och en väldigt tacksam publik att läsa inför.
Att det var Tollare gjorde ju saken lite extra speciell för mig eftersom jag fortfarande har en stor del av mig själv kvar på den skolan. Synd att vi inte har några fler spelningar inbokade, börjar få upp ångan nu...
Hälsade på min syster i Västerås därefter. Vi ses inte så ofta nu för tiden, men det känns alltid skönt på nåt sätt att komma dit. Även om jag lätt blir lite rastlös och vill vidare...
Var sen på Lizas 47 årskalas i Örebro igår. Nu blev hon ju inte 47 ensam utan hade sällskap av hennes kamrat Kristina som delade födelsedagsfesten. En trevlig tillställning med mycket musik och dans (har bland annat lärt mig fuska i magdans!) och god plockbuffé. Önskar jag kunde träffa Liza lite oftare, hon gör mig glad. Angelica var där också, det var bra. Kvällen avslutade med sen nattfilm i Lizas soffa. Har lärt mig ett och annat om ytterväggar också...

Helgens bravader

2005-11-16T09:54:00.000+01:00

Så här var det...
Fredag: Eftersläpp på Dalwhinnies. Alla var där. Nja, inte riktigt men förutom avtryckens frontpoeter, det vill säga undertecknad och Henrik, så var några av poetry slam-rörelsens galjonsfigurer på plats; Eric Pauli Fylkeson, Margareta Hammar och Robert Singleton. Anslöt gjorde även kamraterna Magnus och Karin. Det blev en mycket lyckad avslutning på en mycket fin kväll. Det blev även en mycket fin början på en lång och intensiv helg...
Lördag-söndag: Poesikurs med ovan nämnda Fylkeson. Jag håller med Henrik om att förra årets kurs kanske gav något mer när det gäller personlig feed-back, å andra sidan är Eric själv väldigt inspirerande så kursen gav mig ändå något. Kvällarna gick åt till en djuplodande penetrering av kortspelet bridge. Ett bra komplement till Texas hold ém.
Måndag: Akustiska Avtryck på Länsbiblioteket. Det gick bra. Det kändes som att de senaste gigen gav utdelning. Nästa veckas miniturné till Stockholm och Tollare förväntar jag mig bli en höjdare. Framträdde gjorde även Eric och en recension av hans framträdande kan du läsa här
Sen bridge även denna kväll...
Tisdag: Östersunds favorittrio Mihra är på turné med Länsmusiken. Igår gjorde de ett återbesök på Klubb SAM på Potatisbaren efter ett år och de har aldrig låtit bättre! Varje beståndsdel som gör Mihra så unika får sin berättigande plats... där finns stråkarna, körerna, de vackra harmonierna och sången. Nu finns de även på skiva. En stark rekommendation, även om de bör upplevas live för att få den riktigt magiska känslan. Efter spelningen fick jag lift med cellisten Katarina till Arctura där jazztrion Jets hade releasefest. Tydligen missade jag årets entré... orkestern hissdes ner på utsidan, 55 meter över marken, och hängde således utanför de stora panoramafönstren som vetter mot hela Östersund, Frösön och bortom detta, fjällvärlden! Där "släpptes" deras nya skiva. Kan bli årets snackis i kulturkretsarna...

Poesihelg

2005-11-10T17:47:00.000+01:00

Imorgon anländer han...
Dock utan åsna och knappast som Guds son. Hans namn är Eric Pauli Fylkeson och han nöjer sig med ett glas signum päronsoda med tre isbitar som mottagande. Jag ska göra mitt bästa för att tillfredställa hans önskning.

Det handlar alltså om en workshop i att framföra poesi, och vem är inte bättre att hålla en sådan kurs om inte Fylkeson själv som är en av den svenska estradpoesins förgrundsgestalter. Inte minst på grund av hans turnerande med den vildsinta poesigruppen Vesuvius (med bland andra Bruno K Öijer) under 70-talet. Snart är han alltså i Östersund och kommer, förutom att vägleda PoesiRums medlemmar mot estradpoesins nirvana, också att ge ett liveframträdande måndag kväll på Länsbiblioteket.
Men poesihelgen får sin egentliga början på Jamtli på fredag kväll när Östersunds alldeles egna poesigrupp Akustiska Avtryck äntrar scenen. Det ni...

Allra först dock... tenta i affärsredovisning imorgon bitti. Men med Ryttarens filosofi i bakhuvudet så oroar jag mig inte det minsta...

När man rider, sa Alberte, då
kan två saker hända. Antingen
sitter man kvar eller så
ramlar man av. Sitter man kvar
är det absolut ingenting
att oroa sig för, men ramlar
man av, jo (hon gjorde en paus)
då kan två saker hända. Antingen
slår man sig mycket eller
slår man sig lite. Slår man sig lite
finns det ju ingen orsak att
riva upp himmel och jord, men
slår man sig mycket, ja (rösten
svek henne och skar sig en smula)
då återstår ju bara två alternativ.
Man dör eller överlever.
Och överlever man är det helt
poänglöst att hetsa upp sig, och
dör man är det på tok för sent
att oroa sig.
trad.

(Eric Pauli Fylkeson ur "Hinna före kvällen")

Affärsredovisning up my ass

2005-11-02T23:13:00.000+01:00

Länge sen jag bloggade nu. Det känns som att jag borde ha nåt vettigt att säga om jag nu ska säga nåt. Det kanske jag har, men det tycks bara inte vilja komma ut. Ungefär som diktandet nu för tiden. De sitter liksom fast. Orden.

Tenta nästa vecka. Affärsredovisning. Visste ni förresten att värdeminskningsavdrag för ett visst beskattningsår, enligt Inkomstskattelagen, får göras vid räkenskapsenlig avskrivning med högst 30% och vid restvärdesavskrivning med högst 25% per år av avskrivningsunderlaget? Inte? Inte jag heller... Och ärligt talat har jag ganska svårt att bry mig om det för tillfället. Debet till vänster, kredit till höger, så mycket fattar jag. Tillgångar = skulder + eget kapital, det fattar jag också men vad bokslutsdispositioner har för betydelse för resultaträkningen kan jag bara inte förstå.
Förra kursen gick bra. Mot all förmodan kvitterade jag ut ett VG på hela kursen trots endast ett G på tentan. Och så mycket tror jag faktiskt inte att jag flirtade med föreläsaren...

Spelade poker igår. Igen. Med kursare den här gången. Plus Robert och Kent naturligtvis. Nio stycken. Jag var den andre att åka ut. Nog pratat om det.

Dagens skivtips: Neil Young & Crazy Horse - Rust never sleep

Etablerad författare?

2005-10-15T19:07:00.000+02:00

För övrigt har jag uppenbarligen blivit omnämnd som etablerad författare av ÖP. Vad det egentligen handlar om är att jag medverkar med en dikt i en bok producerad av Kulturskolans kurs i Kreativt skrivande. Anledningen är att jag besökte denna kurs vid ett tillfälle för att prata om dikter och att framföra poesi. Kul att se sig själv publicerad i alla fall. Även om jag fortfarande föredrar att publicera mig själv live på scenen.

Har tillbringat eftermiddagen idag med att repa inför kommande arrangemang med Akustiska Avtryck, en konstellation bestående av mig själv och Henrik Perälä samt musikerna Karin Blom, Paddy Lawless och Niklas Sundin. Jag återkommer om detta...

Hittade en rätt bisarr flashmovie byggd på Tom Waits Cemetry Polka från skivan Rain Dogs (1985).

Dagens skivtips: Introducing... Hello Saferide

Om statliga casinon

2005-10-12T10:56:00.000+02:00

Uppdrag granskning (SVT) hade igår ett inslag där man "avslöjade" den statliga casinoverksamheten. Bland annat pekades på den omfattande kriminella verksamheten som försiggår på dessa. Den efterföljande debatten mellan Bosse Ringholm och Eckard Kühlhorn, sociolog kopplad till BRÅ, var minst sagt onyanserad. Ringholm tar varje möjlighet till att föra ordet, men programledaren var däremot onödigt partisk och tycktes vilja sätta åt Ringholm till varje pris. Kühlhorns slutsats var att man bode stänga dessa statliga casinon då han menar att förlusterna är mycket större än vad vinsterna av detta nöje är.
Jag menar i likhet med Ringholm, att kriminaliteten ska bekämpas oavsett var den håller hus och att en stängning av casinon antagligen leder till en ökad andel svartklubbar. Man kan dra paralleller till det statliga alkoholmonopolet. Vi vet att alkoholkonsumtionen har sina baksidor med kriminalitet, våld och brott, och att vinsterna av alkoholförsäljningen bara betalar en bråkdel av alla de skador alkoholen orsakar. Med Kühlhorns resonemang borde man alltså stänga det svenska systembolaget också, eller?
Spel är ett nöje med oerhört tragiska baksidor, och ökad tillgänglighet leder till ökat missbruk, men att stänga de statliga casinona där det borde finnas möjlighet till stark reglering och övervakning, anser jag är en alldeles för drastisk åtgärd som inte löser problemet.

Tentaköret

2005-10-07T10:54:00.000+02:00

Tror jag körde på tentan igår... Jag som var så lugn och cool och hade pluggat effektivt och konsekvent i flera veckor, plötsligt var det bara svart. Blackout. Med en generös poängsättning kanske jag klarar godkänt-nivån. Men jag hoppas och tror inte på nånting längre. Jag hade lite ångest några timmar, ältade det med några vänner och avslutade dagen på Kåren (Kult). Det händer mycket jag inte trodde om mig själv för bara nåt år sedan... Hmm, kallas det utveckling eller förfall. Jag vet inte.
Var på finfin middag hos Tola igår också. Höstsoppa med klimp och Litsgänget. Jag är glad för de dagarna.
Idag ska jag träffa KM. Det känns bra. Sen blir det den sedvanliga fredags-after-worken. Jag som inte ens har nåt jobb.

Tevehelg

2005-10-03T10:51:00.000+02:00

Vaknade i lördagsmorse, tidigare än vad som är rimligt, med en fruktansvärd halsvärk. Jag bestämde mig ganska snart att det det skulle bli en helg i soffan framför teven. Här följer nu några korta recensioner av helgens teveprogram, varje teveprogram är även betygsatt med det numera antika betygsystemet 1-5, samt länkat så ni själva kan finna mer information om programmen:

Felicity (både lördag och söndag förmiddag)
En serie som ständigt verkar gå i repris. Såg den första gången under min stockholmstid för sju år sedan kanske. Lättsmält och sentimentalt. Lagom moralpredikande som amerikanska ungdomsserier är i allmänhet. Men jag undrar en sak... varför måste de viska till varandra hela tiden? Ändå lockas jag av de murriga miljöerna och de ständiga relationsprobemen. Inte lika mycket pastell som Beverly Hills. Betyg: 3

World Poker Tour
Hur intressant kan det vara att titta på sex pokerspelare i Las Vegas ivrigt kommenterade av den forne barnstjärnan och tennisspelaren Vince Van Patten och hans vapendragare, pokerambassadören Mike Sexton? Jäkligt intressant helt enkelt. Vill man lära sig att spela Texas Hold Ém No Limit är det ett perfekt tillfälle att följa hur de här proffsen väljer att spela sina kort. Betyg: 4

Doobidoo
Jag känner att jag nog klarar mig utan Lasse Kronérs hurtfriskhet. Musikfrågeprogram i all ära och visst är det småfestligt med gamla arkivbilder... men snälla, varför måste SVT envisas med att ha lika klämkäcka som torra programledare till musikprogrammen? Meja, en av de tävlande, är för övrigt en bra artist som jag inte riktigt har gett en chans. Betyg: 3-

Robinson
Som sociolog fascineras jag av den här typen av program. Fast det är en mycket dubbel hatkärlek måste jag erkänna. Jag är inte helt bekväm med dokusåpagenren, men lik förbannat sitter jag där och både förundras och fascineras av hur prgrammen byggs upp och hur man väljer att vinkla relationerna... Hmmm... Betyg: 3-

Boys Dont Cry
En fantastisk film med Hillary Swank som transsexuell, en ung kvinna som upplever sig som man i en kvinnas kropp. En stark och gripande film som upprör. A Camps låt "Bluest Eyes In Texas" ramar in hela filmen på ett mycket vackert sätt. En bra avslutning på lördagen. Betyg: 4

Floor Filler
Ännu en sk realityserie... Följer ungefär samma koncept som Idol men känns ändå både snällare och mer intressant. Kanske för att dans som uttrycksform inte riktigt har samma spridningsområde och status som musik. 24 dansare har valts ut på en auditionturné för att under några veckor tävla om vem som blir Sveriges bästa dansare. Varje vecka ska de lära sig en ny pardans och det par som inte faller juryn i smaken får battla mot varandra med sin individuella dansstil. Jag häpnas över kvalitén på dansarna men kan lika gärna klara mig utan alla stretchningar, piruetter och tårar... Betyg: 2+

Grattis Världen
Filip Hammar och Fredrik Wikingson måste ha världens bästa jobb! Nu reser de jorden runt i ett minst sagt annorlunda reseprogram. I Tokyo testar de allt från sumobrottning, speed-dating och S/M... (!) Deras ironiska humor speglar helt den generation jag är uppväxt i och jag garvar helt enkelt ihjäl mig när jag ser de båda utstyrda i geisha-mundering. Kanske är de lite för liberala och okritiska i sina reportage, men vad fan... jag förlåter dem. Jag ser de ändå som mer komiker än journalister. Betyg: 4

En helg i soffan alltså. Och när jag vaknade imorse var jag mycket piggare...

Student-SM

2005-09-28T21:53:00.000+02:00

Efter några veckors flitigt pokerspelande kring köksbordet var det så dags för de stora borden. Student-SM i Texas Hold ém! Fast det låter mer glamoröst än vad det egentligen var. Egentligen rörde det sig bara om en slags reklamkampanj från en av de ledande spelsajterna på nätet, ska inte säga vilken, som åker runt i landet och erbjuder pokerspel in real life för en ringa slant. Dock utan vinster, annat än äran. Detta på grund av vissa begränsningar från lotterinspektionen.

De var ca 25 spelare som kom till O´Learys denna eftermiddag för att på tre borde göra upp om segern. Tyvärr gick jag aldrig så långt som till finalbordet. Jag gjorde bort mig genom att i sista given checka mig genom både floppen, turnen och rivern och slutade på två par - kungar och sjuor. En fin hand. Dock låg det fyra klöver på bordet och vi var två kvar om potten. Jag bestämde mig, mycket övermodigt att gå all-in, inte så mycket, 1200, mot min motspelare som hade betydligt fler marker än mig. Han synade naturligtvis och la upp en fin färg med ess på topp. Hade jag läst spelet lite bättre, skulle jag naturligtvis ha lagt mig i det läget. Eller gått all-in direkt efter floppen för att kanske ha tvingat ut honom.

Ja ja... Så slutade mitt student-SM för denna gång. Men jag är snart med i matchen igen.

För övrigt blev Kickans födelsedagspresent aktiverad i måndags. Lits-klanen intog därmed Lilla Siam, en mycket genuin och dekorativ thailändsk restaurang i Östersund, för att bjuda vår käre Kickan på en fin middag. Med efterrätt. En bra present från oss alla... till oss alla.

Det går framåt

2005-09-18T13:18:00.000+02:00

Några dar sen sist. Mycket plugg har det blivit. This organization-stuff is killing me. Men det går framåt.

För de intresserade kan jag ju nämna hur examinationen på denna kurs ser ut. Förutom en tenta om två och en halv vecka så ska det göras ett 10-sidors PM i form av ett grupparbete, en personlig skriftlig reflektion av en bok samt ett mindre grupparbete där vi ska presentera ett befintligt eller avslutat projekt utifrån boken "Effektivt projektarbete", ett måste för alla projektledare... not? Tråkigare bok har jag sällan skådat. Nåväl, allt detta ska vara klart inom en dryg vecka. Puh.

Att försöka samarbeta med fyra människor man aldrig har träffat, och tillsammans välja ett företag, göra en intervju, läsa tung litteratur och skriva en gemensam analys är väl inget drömscenario direkt. Men det går framåt.

Några det också går framåt för är Dangerwalk, ett soul och funk-inspirerat band från Östersund. Med ett schysst basgroove, jazziga beats och scratch tillsammans med ett tydligt Hendrix-inspirerat gitarrspel bjöd de det fåtal besökare på Plaza i fredags på en underhållning utöver det vanliga. Den skicklighet och spelglädje de bjuder på är svår att komma i närheten av. Dangerwalk är ekvilibrister hela vägen och aldrig förutsägbara. Bilden är tagen av undertecknad i replokalen under hösten 2004 och visar medlemmarna Erik Edlund, trummor, "Baga" Backlund, bas, Stefan Edfeldt, gitarr och Kape, scratch.

Det går framåt... också för PoesiRum som har haft sitt första medlemsmöte i egen möblerad lokal. Lite kallt fortfarande, inte så ombonat men med goda förutsättningar för att bli en kreativ miljö. På lördagen, igår, tog vi poesin till ett stort växthus på Stortorget där vi medverkade under Den Europeiska Trafikantdagen. Några dikter framfördes, en med hjälp av megafon (!) inför flanerande besökare. Kanske inte det bästa arrangemanget men... det går framåt.

Vissa saker tycks däremot bara gå bakåt...

Kakkalas

2005-09-10T23:19:00.000+02:00

Det handlar alltså inte om ett finskt bastuparty, utan just precis som det står, Kickans kak-kalas. I huset på kullen, kollektivet i Södra Söre, min gamla bostad, dukades det fram sju sorters kakor, eller bakverk snarare, när kamrat Kickeroon bjöd på 25-års baluns. En trevlig tillställning. Lugnt och mysigt. Och jag saknar liksom de där hängkvällarna vid köksbordet i den ombyggda ladugården. Andreas var där, helt oannonserad och bara så där plötsligt. Ett kärt återseende.

Mycket av tiden går just nu åt att finslipa mitt pokerspel. Som tur är finns en gratissajt på nätet där kunskaperna i Texas hold 'em får sättas på prov.

Så, tills nästa gång...

Shuffle up and deal!

Poetry ´n beat

2005-09-06T20:46:00.000+02:00

Fick inspelningen idag. Fast det är egentligen bara råmaterial, den ska mixas till lite innan den är helt klar. Och vad är det då för inspelning jag pratar om?
Som en del kanske vet så medverkade PoesiRum under Yranveckan tillsammans med stans hip-hop och beatskapare Kape. Förutom att arrangemanget som sådant blev ett lyckat inslag på gågatan, så bestämde jag och Gustav att vi borde fördjupa samarbetet. En inspelning gjordes i bunkern på Tingshuset och nu har jag den första mixen i min hand. Jag är nöjd, mycket nöjd, även om live-framförandet gav en fylligare känsla med både melodica och scratch. Men som sagt, detta är bara råmaterialet...

För övrigt har dagen bjudit på lunch med Magnus, en kopp te på Permans där jag intervjuades för ett skolarbete (det skulle vara någon som sysslade med kultur!) samt lite utvärdering av lördagens HöstHäppening.

Imorgon... första föreläsningen. Länge sen jag var så här omotiverad inför studier.

Mersmak

2005-09-04T20:16:00.000+02:00

PoesiRum tillsammans med Klubb SAM (Småskalig akustisk musik) och diverse jazz- och kammarmusikföreningar gjorde gemensam sak på Storsjöteaterns Studioscen i Östersund igår kväll. Tanken med galan, som gick under namnet Fem Fria Föreningars HöstHäppening, (skulle också kunna ha hetat Allvarliga Allitteratörers Afton ;) var att manifestera föreningarnas verksamhet och slå ett slag för kulturen i Östersund. Närmare ett hundratal besökare sökte sig till teatern. De musikaliska inslagen toppades av affischnamnet http://www.bluemountainboys.com/ som gjorde ingen besviken med sitt klassiska bluegrass-sound. Mersmaken kryper under skinnet på mig...
Och jag läste några dikter. Nya. Utan musikaliskt komp. Det var väldigt länge sen jag läste dikter utan musik. Bortsett fån Poetry Slam tävlingarna i våras då. Det var svårt eftersom det inte fanns den musikaliska ramen att luta sig emot, läsningen försvårades ytterligare av att jag valde två helt nya dikter som ännu inte hade hittat sin röst. Förutsättningarna var alltså inte de allra bästa. Desto större utmaning tänkte jag. Och så här en dag efteråt känns det som att jag gjorde en av mina bättre läsningar! Mersmaken kryper under skinnet på mig...
Kvällen avslutades på Dalwhinnies i ett gott sällskap. Och mersmaken kryper under skinnet på mig...

Några dagar kvar nu innan det är dags att bita i kunskapens sura äpple - Företagsekonomi. En kurs som bjuder på en stor överraskning, positiv eller negativ vet jag ännu inte.
Mersmak?

Entrance

2005-09-04T19:15:00.000+02:00

Jaha, då var man bloggare också. Kanske är det bara för att stilla mitt exhibitionistiska behov. Kanske är det för att jag innerst inne faktiskt tror att jag har något att säga. Hur som helst så finns jag här, ingen behöver tro på det, ingen behöver tro på mig bara för att jag finns. Men minns mig gärna för att jag fanns...

På återseende.